Experter, fans, spelare och journalister har alla tyckt till under de senaste dagarna. Hur ska landslaget spela i framtiden? Vilka ska finnas med i truppen? Kreativiteten har varit på topp och jag har inte tänkt vara sämre. Ovan kan ni se mitt förslag på uppställning för det svenska fotbollslandslaget. Jag har valt att använda mig utav formationen 4-3-3 som defensivt istället blir en 4-5-1 uppställning. Kom gärna med kommentarer på mitt lag och hur ni skulle valt att formera laget.
/Imir
Klockan 14:03 idag kom beskedet som vi alla väntat på – Lars Lagerbäck avgår som svensk förbundskapten. Under matchen igår hade den danska publiken en stor bild på ett vikingaskepp med en fastbunden Lagerbäck . Att en bild kan säga mer än tusen ord är det minsta man kan säga om den bilden. Eran med Lagerbäck är slut och Sverige går nu in i en väldigt mörk höst där många viktiga beslut ska tas. Hur hade jag löst detta om jag fick bestämma?
Jag hade börjat med att anställa Jörgen Lennartsson som förbundskapten och låta honom bygga det svenska A-landslaget på samma sätt som han byggde det svenska U21-landslaget till en maktfaktor. Lennartsson har en bra fotbollsfilosofi där han prioriterar kortpassningsspel framför långbollar och detta är precis vad det svenska landslaget behöver just nu. Spelare som Henrik Larsson, Anders Svensson, Olof Mellberg och Mikael Nilsson har förmodligen gjort sitt vilket betyder att landslaget automatiskt måste föryngra truppen. Lennartsson har tränat de spelare som kommer ta över nu vilket ger lite försprång i jämförelse med de andra kandidaterna till förbundskaptensrollen Jag hade vidare gett kaptensbindeln till Zlatan för gott och skapat ett spelsystem som anpassas efter kompetensen i truppen och inte efter ideologisk övertygelse, som Lagerbäck ibland kunde göra. En bra tränare är en tränare som kan byta spelsystem beroende på truppmaterial och motstånd.
Jag hade använt snabba yttermitfältare då både Samuel Holmen och Rasmus Elm inte har den speeden som behövs internationellt på de positionerna. Anders Svensson är en bra spelare men han är ingen som täcker ytor på samma sätt som mer atletiska defensiva mittfältare som Essien, Yaya Torue och Lassana Diarra. Det närmsta Sverige kommer en sådan spelartyp är Gustav Svensson men han är mer lik Anders Svensson än de tre ovan nämnda defensiva mittfältarna.
Jag hade använt Rasmus Elm centralt tillsammans med Kim Källström och Emir Bajrami som vänsterbreddare. Zlatan är given på topp och han hade passat bäst tillsammans med Ola Toivonen, som kan spelare mer som en släpande anfallare. I backlinjen hade jag spelat Majsterovic tillsammans med Rasmus Bengtsson. På ytterbacken så är Safari given tillsammans med Mikael Lustig. Målvaktsposten är Isakssons.
Om vi lyckas få fart på våra yttermittfältskanterna samtidigt som Källström och Rasmus Elm etablerar ett konstruktivt kortpassningsspel med Zlatan Ibrahimovic och Ola Toivonen så har vi alla förutsättningar för att nå EM 2012. Vi kommer inte bara ha chansen att nå EM men det kommer garanterat göras fler mål än de nio mål vi lyckades göra under de 9 matcherna hittills i VM-kvalet.
/Imir
Den offensiva mittfältspositionen är en väldigt delikat position. Många av världens bästa spelare genom tiderna har spelat på denna position och givetvis så kräver positionen mycket kreativitet och passningsskicklighet. Så vem är Sveriges just nu bästa offensiva mittfältare? Svaret presenteras nedan.
Sveriges 5 bästa offensiva mittfältare
1. Kim Källström, 27 år, Lyon
Kommentar: Sveriges bästa mittfältare. Kim har varit mycket bra i både landslag och klubblag under de senaste månaderna. Led ett tag av Zlatan-syndromet dvs. Han underpresterade i landslaget men under de sista matcherna har han visat tecken på bättring. Hade Kim varit lite snabbare så hade han idag spelat i lag som Manchester United, Chelsea och Liverpool men Lyon är inte fy skam.
2. Viktor Elm, 23 år, SC Heerenveen
Kommentar: Har gjort en kometkarriär. Gick från spel i Division tre med Nybro IF till Heerenveen på fyra år. Hans längd och fysik ger honom fördelar på mittfältet vilket inte många andra offensiva mittfältare kan skryta med. Otroligt bra spelsinne och en jätte på fasta situationer. Kommer med åren bli ännu bättre och har redan fått chansen i viktiga VM-kvalmatcher. Hans senaste insats i landslaget (träningsmatchen mot Finland) var en katastrof men alla måste få misslyckas någon gång. Viktor är här för att stanna.
3. Dusan Djuric, 24 år, FC Zurich
Kommentar: Många tror Dusan är en liten tekniker men sanningen är den att han är 181cm lång vilket placerar honom strax över medellängden för en fotbollsspelare. Dusan har ett bra spelsinne och ett bra skott. Han är väldigt bra på små ytor och fungerar som en perfekt länk mellan mittfält och anfall. Var riktigt bra i matchen mot Real Madrid i Champions League vilket innebär att han har kapacitet att spela på alla nivåer. Det har ryktats att AC Milan är intresserade speciellt efter detta vackra mål i förra årets Uefa Cup.
4. Labinot Harbuzi, 23 år, Gençlerbirligi
Kommentar: Sveriges största tekniker efter Zlatan Ibrahimovic. Har en helt otrolig bollkontroll och ibland känns det som bollen sitter fastklistrad på hans fot. Har trots sina otroliga tekniska färdigheter brister i fysiken. Labinot ser inte helt vältränad ut och han väl inte direkt känd som spelaren som springer mest under en match. Lyckas han fixa till dessa brister så kommer han inom en kort framtid spela i en av världens bästa klubblag – Tro mig.
5. Pontus Wernbloom, 23 år , AZ Alkmaar
Kommentar: En väldigt mångsidig fotbollsspelare som är mest känd för sina glidtacklingar. Är väldigt underskattad ur ett fotbollstekniskt perspektiv även om han inte direkt är på Harbuzis nivå. Jag ser inte Pontus som en framtida startspelare i landslaget men hans mångsidighet gör honom till en perfekt truppspelare.
Bubblare: Andreas Johansson, Martin Ericsson, Sebastian Eriksson
Inte ens nära: Tobias Grahn
/Imir
På onsdag klockan 18:30 spelar Sverige VM-kval igen. Denna gång så möter vi ett av världens sämsta landslag och givetvis så ska vinna och det stort.
Det som jag personligen kommer titta lite närmre på under onsdagskvällen är Kim Källström, Anders Svensson och Olof Mellberg. Alla dessa tre spelare blir avstängda om de drar på sig ett gult kort mot Malta. Detta hade givetvis varit förödande då vi möter Danmark i matchen efter. Vi håller tummarna på att domaren inte är alltför petig på onsdag.
Spelar Sverige, som man gjorde mot Ungern i lördags, så vinner vi med mer än sex mål. Det hade varit otroligt skönt om vi kunde ta igen målskillnaden gentemot Danmark. Vi behöver mål och jag hoppas det är full fart framåt på onsdag!
Sverige kommer ställa upp med samma lag men jag hade nog valt att satsa på Tobias Hysen till vänster på mittfältet då hans snabbhet hade skapat oro runt amatörspelarna från Malta. Jag ser gärna att Mikael Nilsson är mer offensiv i denna match då det är viktigt att Rasmus Elm får mer yta att slå sina avgörande passningar.
På onsdag möter Danmark ett farligt Albanien på bortaplan. Skulle Albanien knipa poäng mot danskarna samtidigt som Sverige vinner över Danmark i oktober då vinner vi med största sannolikhet gruppen. Ett realistiskt scenario enligt mig då Albanien tagit poäng både mot Portugal och Sverige. Det som talar emot ett danskt poängtapp är att albanerna redan är ute ur VM-racet vilket kan betyda att de ställer upp med spelare som inte är 100% taggade.
En otroligt spännande onsdag väntar och se till att titta på matchen då den visas direkt på TV4 med start klockan 18:30.
/Imir
Testet inför dom viktiga kvalmatcherna i september har börjat. Matchen står 1-0 till Sverige efter en godkänd först halvlek. Följande saker fann jag intressanta och som jag tror kan vara något att ta med sig inför framtiden och andra halvlek.
■ Johan Elmander har precis allt en anfallare behöver förutom effiktivitet framför mål. Tyvärr är detta den viktigaste egenskapen hos en bra anfallare och elmanders ålder visar att han förmodligen aldrig någonsin blir en vass avslutare.
■ Marcus Berg känns valpig när han spelar med A-landslaget. Fattar inte varför han spelar så tafatt när han har stor fotboll i sig. Dags att ta dig i kragen och kriga dig till platsen bredvid Zlatan!
■ Samuel Holmen är OK men har inget till vänster på mittfältet att göra.
■ Kim tar offensivt ansvar men kanske lite väl mycket ibland. Släpp bollen snabbare för tempot sjunker när du håller i bollen.
■ Backlinjen känns stabil. Vill dock se en mer spelande mittback tillsammans med någon av mellberg och majsterovic. Föredrar Majsterovic framför Mellberg.
■ Safari är en modern ytterback
■ Eddie i mål känns bra. Han är bättre på fötterna än Isaksson och ser inte ut att trilla och slå ihjäl sig varje gång han slår utspark.
■ Lagerbäck visar känslor på bänken! Han skrek förmodligen på anfallarna efter första halvlek där även 1-0 målet var mer tur än kliniskt avslut av Elmander. Zlatan löser detta problem mot Ungern.
/Imir
Jag beundrade Djurgården i början av 2000-talet då man gick upp i allsvenskan tillsammans med Malmö FF och etablerade sig i toppen direkt. Många hävdar att skillnaden mellan dagens DIF och gårdagens är bristen av en vision, men jag är av en helt annan uppfattning. Jag har följt DIF väldigt noggrants ända sedan laget åkte ur Allsvenskan 1999.
Djurgården gick upp i Allsvenskan i oktober år 2000. Återkomsten inleddes på ett uttalat 3-4-3 system som skulle revolutionera allsvenskan och sätta djurgården på kartan. Sju omgångar in i allsvenskan och en bottenplacering ändrades den uttalade supertaktiken till ett 4-3-3 som ledde laget upp till en slutgiltig 2:a plats i allsvenskan. Revolutionen var ett faktum och året efter värvades Kim Källström från Häcken och guldmedaljerna började trilla in. Att ändra en uttalad spikad taktik efter sju omgångar är exakt samma sak som skedde i årets allsvenska. Efter en usel start med 4-3-3 som taktik skedde en övergång till ett 4-4-2 system, som hittills funkat bättre. Jag tillhör den skaran av fotbollskunniga, som anser att 4-3-3 hit eller 4-2-3-1 dit är en lek med siffror. Att bli ett bra fotbollslag måste du ha bra fotbollsspelare sedan har taktiken mindre betydelse. Det som gjorde laget bra under guldåren var kortpassningspelet, som inte har något med spelsystemet att göra utan att laget har spelare som har detta spel som styrka. Källström, Rehn, Andreas Johansson, Barsom, Babis och Pehrsson var alla duktiga passningsspelare som höjde sig när laget spelade längst marken istället för över mittfältet.
När man läser kvällstidningar nuförtiden skrivs det om att djurgården saknar vision och långsiktighet jämfört med början av 2000-talet, men jag hävdar att så är inte fallet. Djurgården har alltid saknat vision och långsiktighet. Egna produkter som Richard Henriksson, numera Brommapojkarna och expertkommentator på Canal Plus, fick lämna klubben trots spel i Svenska U21-landslaget medan spelare som Sölve ottesen och kari Arnarson värvades in från Island. Dessa spelare var aldrig en hit och lämnade klubben kort därefeter.Djurgården var bäst på en sak under guldåren nämligen att värva de bästa unga spelarna till klubben. Den viktigaste personen i Djurgårdens dominans av svensk klubbfotboll är numera arbetslös. Bosse Andersson värvade spelare till Djurgården fram till år 2008 då han lämnade efter interna bråk. Anställd är Göran Aral, som verkar misslyckas med det mesta, och hans förslag att själv bli assisterande till Andre Jeglertz är kanske det dummaste jag hört sedan jag börjat följa klubben. Djurgården behöver förändra och det snarast. Nedan följer några råd från mig som förmodligen inte gör saker sämre i klubben.
1. Skrota alla uttalade spelsystem och välj spelsystem utifrån vad som erbjuds i truppen. Mourinho, som kanske är den störste förespråkaren av 4-3-3 spelar numera 4-4-2 då han är en dynamisk tränare med fingertoppkänsla.
2. Ge de egna produkterna chansen. Spelare som Trimi Makolli och Philip Hellqvist brinner för laget på ett helt annat sätt jämfört med halvbra spelare som köpts in från övriga Sverige. Djurgården har investerat många miljoner i sin ungdomsverksamhet och tiden har kommit för att ge talangerna chansen på riktigt.
3. Sparka Göran Aral.
4. Sälj spelare om dom vill lämna för större ligor. Kim Källström var sugen på att flytta efter två SM-guld men DIF gjorde livet svårt för han genom att tacka nej till buden som kom in. En miljon extra hit eller dit är kanske viktigt kortsiktigt men vad betyder detta när spelaren bestämmer sig för att återvända till Allsvenskan? Källström kommer aldrig tillbaka till DIF.
5. Fokusera på passningsspel istället för överdriven konditionsstyrka. Har sett alla Djurgårdens matcher under årets allsvenska och det är chockartat att behöva se vissa spelares brister i passningsspelet. Många av spelarna kan springa i kanske 150 minuter men dom kan inte slå en enkel passning till sin medspelare.
Jag önskar Djurgården det bästa och hoppas dom spelar kvar i allsvenskan då lagets fans inte är värda att gå på matcher i superettan.
/Imir
Över 9 månader har gått sedan jag sist lämnade spår på bloggen. Oseriöst kanske men även naturligt då livet har både positiva som negativa överraskningar, som gör att planerade saker inte utförs. Ska inte gå in i detalj på varför jag varit borta då jag har lovat er läsare att enbart hålla mig till de intryck fotbollen ger mig i min vardag. Bästa sättet att komma igång på är att sammanfatta det bästa som hänt sedan den 22 september 2008 inom fotbollen.
Kalmar FF vann allsvenskan 2008 på ett mycket värdigt och imponerande sätt. Viktor Elm visade att man inte behöver varar supertalang från 16 års ålder för att bli bäst i allsvenskan. Han kom, han sågs och han lämnade för proffslivet utomlands genom att dominera allsvenskan på ett imponerande sätt. Viktor fick Kim Källströms bedrifter i Djurgården, under deras glansdagar i början av 2000-talet, att verka futtiga.
Det svenska landslaget upplever sin kanske svåraste tid sedan baksmällan efter VM-bronset 1994. Chansen till en VM-biljett i sydafrika är små och förlusten mot Danmark på Råsunda måste vara en av de värsta svenska kvalförlusterna på alla sätt och vis. Fem raka mästerskap har gjort att vi förväntar oss mästerskap varannat år med Zlatan och Company, men generationsväxlingen har varit svårare än väntat.
Svensk talangutveckling är bättre än någonsin! Hade någon sagt till mig för ett år sedan att ett svenskt fotbollslandslag skulle spela den vackraste fotbollen i ett stort mästerskap hade jag skrattat åt detta!. År 2009 hände dock det omöjliga, Sveriges U21-landslag vann allas hjärtan under U21 EM i Sverige, och var nära att slå ut England i en match som innehöll det mesta man kan förvänta sig från en fotbollsmatch. Att ta igen ett 0-3 underläge i fotboll är svårare än vad folk tror, och hade det inte varit för skador och stolpträffar hade Sverige spelat EM-final mot Tyskland. Jag kommer dock att minnas detta mästerskap som tiden då svensk fotboll sprängde alla myter om att vi inte kan föra matcher mot större nationer, genom en vacker och konstruktiv anfallsfotboll. Tack Lennartsson och tack Söderberg!
2009 var året då Zlatan Ibrahimovic officiellt blev en av världens bästa fotbollsspelare, och under vissa perioder kanske rent utav den bäste. Att se en svensk finnas med i dessa diskussioner är lika överraskande som att se ett svenskt U21-landslag spela ut andra länder med en bländade anfallsfotboll. Grattis Zlatan till ligatiteln och grattis till skytteligasegern i Serie A. Du är för mig den störste svenske fotbollsspelare genom tiderna även om jag kanske trampar på tårna hos personer som anser att gubbarma på 50-talet var större.
FC Barcelona årgång 2008/2009 är det bästa klubblag jag sett under 1990- och 2000-talet. Uppvisningen i CL-finalen var magnifik och ännu mer imponerande när jag häromdagen såg reprisen på Viasat-Fotboll. En ros till Barcelonas ungdomsverksamhet som producerat inte mindre än 6-7 st egna produkter i Barcelonas startuppställning under CL-finalen. Ni är störst, bäst och vackrast.
Sist vill jag även rikta en ond blick till Real Madrid. Ett lag, som tar lån på 2.3 miljarder SEK för att köpa 3 spelare, måste ses som en dolk i hjärtat på fotbollen. Jag gratulerar Manchester United och AC Milan till deras klirr i kassan, men en del av fotbollen dog när transfernivån för spelare gick från en redan sjuk hög nivå till nivåer som kan få U-länder att komma på fötter. Inför lönetak och transfertak inom internationell fotboll innan det är försent.
/Imir
Att skjuta straffar är något som hör till spelet. Oftast så läggs de av spelare, som på förhand blivit utsedda av tränaren. Ibland så använder sig lag av tumregeln att den som ”fixade” straffen får lägga den. Det går att diskutera flitigt huruvida den ena eller andra metoden är bättre eller sämre. Om vi backar tiden till den 6 september 2004 finner vi en händelse som orsakade stora rubriker i massmedia. Sverige leder med 4-0 och i den 83:e minuten så fälls Zlatan i straffområdet. Kim hade precis skjutit en straff och satt den, och stegade fram för att hämta bollen MEN – Zlatan ville annat. Zlatan tar bollen och sätter straffen. Ingen i det svenska landslaget går fram och gratulerar Zlatan, och hela svenska folket tappar andan. Vad hände? Tog han straffen från Kim? Hur kunde han göra det? Min förklaring till den händelsen är enkel – Zlatan tog bollen för att han är Zlatan. I medelhavsländer så hade denna händelse inte fått en enda rubrik, och spelare hade förmodligen gått fram och gratulerat målgöraren MEN inte vi svenskar. Varför skiljer vi oss så mycket från andra fotbollskulturer? Varför förvånas vi att Zlatan tar straffen? När Zlatan gör något”osvenskt” som att klacka bollen i mål under ett EM så är vi överlyckliga att ha en spelare med ”medelhavs” spelstil i laget. När stackars Kim Källström inte får lägga sin andra straff så tjurar han och grämer sig i massmedia. Vi denna tidpunkt så spelade Kim i Allsvenskan och hade förmodligen inte varit med om något liknande, men idag så spelar han i Lyon och jag kan garantera att han förmodligen inte hade blivit lika förvånad om det skett idag.
/Imir
