Omgång ett har slutförts och jag har därför valt att skriva ner mina intryck hittills.
Klicka för att fortsätta läsning “Sammanfattning av omgång 1″
Tag Archives: 4-2-3-1
Kval till EM 2012
Glädjen visste inga gränser efter EM-kvallottningen i söndags. Sverige hamnade i en grupp som fick varenda skribent på Aftonbladet och Expressen att redan nu börja boka biljetter till Ukraina och Polen.
Jag går emot strömmen och säger att detta sätt att resonera kan få oss att missa EM 2012. Under Lagerbäcks period som tränare så utnyttjades potentialen till max i det svenska landslaget genom ett tryggt 4-4-2 där vi utnyttjade motståndarnas svagheter istället för våra egna styrkor. Cynisk fotboll enligt många men otroligt framgångsrikt.
Ut med Lagerbäck och in med Hamrén. 4-4-2 har blivit 4-2-3-1 där fokus ligger på kortpassningsfotboll och dominans av spelet. Vi kommer inte utnyttja motståndarnas svagheter på samma sätt som tidigare utan istället ta vara på våra styrkor. Då ställer jag mig frågan. Vilka styrkor ska vi utnyttja?
4-2-3-1 kräver yttrar som kan hota och där ligger vår största svaghet för tillfället. Vi går till krig med väl dokumenterade brister på ytterbacks- och ytteranfallspositionerna. Våra styrkor ligger centralt i planen och där tenderar det att bli väldigt trångt mot sämre motstånd. Bajrami, Molins, Lustig och Safari i all ära men för några år sedan spelade Ljungberg, Wilhelmsson, Edman och Östlund på samma positioner och då gick det undan på kanterna . Med högerbacken som undantag så är vi sämre på de andra positionerna idag.
Zlatan Ibrahimovic är vår största styrka och där råder ett stort frågetecken då chansen är stor att han inte ens kommer spela med landslaget något mer.
Lottningen hade kunnat bli svårare och jag skulle dumförklara mig själv om jag skrev att lottningen gick åt pipan. Tvärtom så gick det mesta våran väg när lapparna redovisades. Jag anser att det finns för många frågetecken i det svenska landslaget just nu för att jag ska kunna drömma om EM 2012.
/Imir
Fredrik Ljungberg borde göra comeback
En fulsatt arena på italiensk mark väntade det svenska fotbollslandslaget. Precis som jag nämnde i artikeln igår så startade Sverige med en 4-2-3-1 uppställning, som fick många av oss att med stor spänning vänta på att matchen skulle blåsas igång.
Matchen, som slutade med en 1-0 seger för Italien, var ingen höjdare om man nu inte gillar att se italienare visa HUR man ska spela 4-2-3-1. Italiens reserver var oväntat bra och spelade stundtals ut de svenska landslaget, som såg väldigt osäkra ut rörande organisationen. Det finns otroligt mycket att jobba med för Erik Hamrén men som tur är så är det nästan ett HELT år tills kvalet till EM 2012 sätter igång.
Bäst i Sverige var de spelare, som många velat se pensionera sig. Anders Svensson var bäste svensk tätt följt av Olof Mellberg, Daniel Majstorovic och Andreas Isaksson. Rasmus Elm, Tobias Hysén och Sebastian Larsson gjorde sitt jobb medan spelare som Dorsin, Lustig, Elmander, Viktor Elm och Safari var helt vilsna på planen.
Efter ha sett matchen igår och de tendenser till lösningar som Erik Hamrén vill använda sig utan genom ett 4-2-3-1 så ser jag följande spelare fylla platserna i formationen
Isaksson
S.Larsson – Mellberg – Majstorovic – Safari
A.Svensson-Källström
Ljungberg- R.Elm- Bajrami
Ibrahimovic
Den spelare som förmodligen höjer ögonbrynen hos er läsare är att jag är beredd att ta tillbaka Fredrik Ljungberg i landslaget igen. Freddie är 32 år gammal, vilket många tydligen stör sig på, men han besitter precis den kompetens det svenska landslaget behöver på yttermittfältspositionerna i ett 4-2-3-1. När lag som Arsenal och Chelsea är intresserade av Fredriks tjänster så borde även det svenska landslaget vara det. Fredrik har haft en kanonsäsong i MLS och valdes in i Allstarmatchen för ett tag sedan.
Avslutningsvis så får jag lov att erkänna att jag var för hård mot Fredrik efter EM 2008 och att han kan komma tillbaka i landslaget. Han är värd att få avsluta på ett snyggt sätt, som alla andra svenska legender i historien.
/Imir
Erik Hamrén sätter sin prägel direkt
Ikväll möter ett reservbetonat svenskt landslag ett extremt reservbetonat italienskt landslag. Matchen är intressant ur flera perspektiv men kanske framförallt det att Erik Hamrén gör debut som svensk förbundskapten.
Erik Hamrén har, som tidigare nämnts här på den tolftespelaren, fått en tuff start på sitt nya jobb. Den tuffa starten beror inte på Erik utan snarare behovet på att starta krig ur ingenting från massmedia. Då den tolftespelaren är en del av massmedian så har jag bestämt mig för att inte hänga på den häxjakt, som bland annat de kvällstidningarna startat, utan istället fokusera på det viktiga – nämligen fotbollsmatchen ikväll!
Sverige kommer starta med en helt ny taktik ikväll. Borta är stenålderstaktiken 4-4-2, som fortfarande är en bra taktik, men definitivt något som det svenska landslaget sakta måste arbeta sig bort ifrån. In i bilden kommer Erik Hamrén tillsammans med taktiken 4-2-3-1.
Denna taktik är inget revolutionerande utan snarare en relativt gammal taktik som började användas flitigt för ett par år sedan av flera stornationer tex. Italien, Frankrike och Portugal. I allsvenskan så använder sig Elfsborgs IF utan denna taktik sedan fem år tillbaka vilket har gjort att flera andra allsvenska klubbar tagit efter.
Det enda negativa jag kan se med denna taktik är att vi tvingas spela med en anfallare, speciellt då just den positionen är våran absolut bästa. Vänder på resonemanget så kanske vi nu kommer få fram fler bra mittfältare i landslaget då taktiken öppnar upp för två extra mittfältare i truppen. Vi har ett par väldigt intressanta mittfältare som inte riktigt tagit det stora steget, som tex. Kim Källström, men det dröjer nog inte alltför länge innan vi har 4-5 st mittfältare i de stora europeiska ligorna.
Ikväll så kommer Sverige till spel utan Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Marcus Berg vilket öppnar upp för Viktor Elm, Tobias Hysen och Johan Elmander. Jag hoppas att Erik Hamrén får en bra start på sin karriär som förbundskapten då jag anser att han hittills gjort precis det jag alltid velat av en svensk förbundskapten – nämligen att vara öppen, rolig och tydlig.
Kommer med ett matchreferat under morgondagen eller kanske till och med senare ikväll om matchen påverkat mig till den grad att jag bara är tvungen att skriva av mig.
/Imir
4-6-0 framtidens formation
De flesta känner igen de klassiska formationerna 4-4-2, 4-3-3 och 4-2-3-1. Men hur kommer framtidens fotboll spelas? När bryts den nuvarande trenden med de klassiska backarna, mittfältara och anfallarna? Det finns många frågor och inga direkta svar.
Kan ni tänka er fotboll utan anfallare? Detta känns otänkbart men saken är den att Carlos Alberto Parreira, som ledde Brasilien till VM guld 1994, tror att denna formation kommer vara framtidens 4-4-2. Parreira pratade om detta för sex år sedan på en tränarkonferens i Rio de Janeiro och slog hela publiken med häpnad. Efter denna konferens så har enbart två lag tagit efter taktiken, Roma under Spalletis ledning 2005/2006 och Manchester United under den historiska dubbeln säsongen 2007/2008.
Taktiken bygger på 4-2-3-1 fast man tar bort anfallaren och spelar en klassisk 10:a i den positionen fast med lägre utgångsposition. Formationen blir på så sätt 4-2-4-0. Styrkan med taktiken är att de fyra offensiva mittältarna får utgångspositioner, som motståndarlaget inte kan försvara utan att hamna ur position. Det var denna detalj som gjorde det möjligt för Christiano Ronaldo att göra 42 mål som mittfältare under säsongen 2007/2008. Wayne Ronney spelade som 10:a i denna formation medan Ronaldo, Giggs och Tevez hade de andra offensiva mittfältsrollerna. Denna taktik kräver stor individuell skicklighet från de fyra offensiva mittfältarna. Roma spelade på liknande sätt under säsongen 2005/2006 men med lite sämre resultat. Roma spelade på detta sätt på grund utav brist på anfallare vilket ledde till att Totti fick spela 10:a på samma sätt som Wayne Rooney gjorde för Manchester United säsongen 2007/2008.
En ideal spelare för detta spelsystem är Lionel Messi och helst så ska han backas upp av spelare som Ronaldo, Kaka, Tevez och Agüero. Det tråkiga är att det inte finns så många spelare med dessa kvalitéer vilket gör taktiken väldigt svår att praktisera. Jag tror att taktiken kommer bli mer och mer vanlig då dagens ungdomar drillas i att vara tvåvägsspelare och med detta kunna spela över mycket stora ytor.
Framtiden är här men vilka blir det tredje laget att försöka med 4-6-0?
/Imir