Category Archives: Profiler

Wayne Rooney

Posted on by

Messi, Cristiano Ronaldo, Kaka, Ibrahimovic, Xavi och Iniesta är alla välkända världsstjärnor i den spanska ligan, som någon gång under säsongen 2009/2010, ansetts som ”bäst i världen”. Världens bäste är ingen av de ovan nämnda spelarna utan en engelsman från Premier League.

Wayne Rooney är en flitig målgörare och känd för sin smidighet och styrka med bollen samtidigt som han utstrålar bestämdhet och passion för sporten. Rooney är just nu inne i en sådan form att han redan nu kan ha säkrat 2010 års guldboll. Rooney har gjort 30 mål varav 23 i ligan och det ska tilläggas att det återstår 11 ligamatcher och minst två Champions League matcher. Värt att notera är att Cristiano Ronaldo gjorde 42 mål det året han valdes till världens bäste.

Den som har sett Rooney spela under den senaste tiden förstår vad jag menar. Det bara flyter på och han gör mål på precis allt. Det som har överraskat mig mest är hans målfarlighet med huvudet (han har gjort 10 mål med huvudet vilket måste ses som en bragd då han inte är speciellt lång).

Rooney är bara 24 år gammal men har redan avverkat 8 säsonger i Premier League. Som 16 åring så sänkte han Arsenal i ligan och blev året efter uttagen i det engelska landslaget. Trots sina 24 år så tillhör han redan den exklusiva klubb av spelare som gjort minst 100 mål i Premier League.

Det har ryktats om att Rooney kan komma att lämna för Real Madrid eller FC Barcelona men jag är nästan helt säker på att stannar i Manchester United vilket samtidigt är otroligt viktigt sett ur en konkurrenssituation ( La Liga får inte bli för dominant som liga).

Hur kommer vi att minnas Rooney om 20 år? Mycket hänger på hans bedrifter med det engelska landslaget under sommarens VM. England har ett otroligt starkt lag med Capello som tränare. Laget är generellt sett extremt överskattat men OM England skulle vinna VM så kommer garanterat Rooney vara spelaren som leder laget framåt. Ett sådant scenario skulle innebära att britten automatiskt hamnar på nivå samma nivå som Ronaldo (den tyngre) och Zidane men framförallt skulle han ses som Englands bäste spelare genom tiderna.

Det återstår åtta månader av säsongen men väldigt lite pekar mot att Rooney kommer sakta ner farten.

/Imir

Lars Lagerbäck flyttar till Afrika

Posted on by

Fotbollsprofessorn är med i leken igen. Några månader efter den traumatiska förlusten mot danskarna på parken så reser sig Lasse från de döda och marscherar stolt mot VM i Sydafrika. Ibland kan det vara bra att vara tränare istället för spelare, speciellt i landslagssammanhang.

Jag ska inte sticka under stolen med att Lasse hellre hade tränat det svenska landslaget i ett mästerskap men nu får han chansen att visa världen vilken avancerad taktiker han är. Lyckas han blåsa liv i Nigeria och få laget att lyckas med ett klassiskt 4-4-2 så borde han formellt bli utnämnd till professor inom fotbollstaktik. Många europiska tränare har genom åre försökt göra det Lasse ska göra på fem månader.

Vi har under årens lopp sett flera afrikanska landslag charma oss med en offensiv fotboll men det har aldrig räckt till mer än en kvartsfinal då lagen rent taktiskt hållit korpnivå. Lyckas Lagerbäck få Nigeria att spela som Sverige gjorde under det gångna decenniet så är det inte omöjligt att Nigeria går långt i sommar.

Jag ska inte sitta här och såga afrikanska landslag och deras sätt att spela men vi kan nog alla komma överens om att de knappast är ledande inom den taktiska delen av sporten. Min magkänsla säger att Lasses projekt kommer misslyckas totalt. Det är en grej att införa en viss taktik men att få laget att till sig det är en helt annan sak. Jag har svårt att se Lagerbäck stå och predika kring lagspel och solidaritet för spelare som förmodligen inte kommer ta till sig det. Lagerbäck är inte direkt känd för sina sociala egenskaper utan snarare för sin otroliga förmåga att ta ut så mycket av ett givet material då laget består av spelare med en viss kulturell bakgrund.

Hur det än kommer att gå i sommar så har jag fått ytterligare ett skäl att följa mästerskapet. Jag önskar Lasse lycka till och hoppas han gör bra ifrån sig.

/Imir

Ronaldinho är tillbaka

Posted on by

Ronaldinho börjar närma sig den formen som gjorde honom till världens bäste fotbollsspelare säsongen 2006. Vägen tillbaka har inte varit den lättaste och vi har varit många som skrivit av honom som världsstjärna.

Brassens nedgång började i samband med att Barcelona vann Champions League och den spanska ligan under 2006. Efter ha dominerat totalt i alla matcher han ställde upp i under 2006 så var kraven skyhöga inför 2007. De första tecknen på att brassen hade börjat tappa i form var avsaknaden av det patenterade Ronaldinho- leendet, som de flesta utav oss ser framför oss när vi tänker på brassen. Det ryktades om att spelaren var deprimerad vilket ledde till viktökning som i sin tur gjorde det omöjligt att prestera på den nivå vi alla var vana vid att se.

Ronaldinho har alltid varit känd som en spelare som gärna tar en runda på nattklubbar och gärna tillsammans med damer vid sin sida. Detta beteende hindrade inte honom från att bli bäst i världen men hans festande fick en mer destruktiv form när depressionen började smyga sig fram. Efter ett misslyckat 2007 där både brassen och FC Barcelona gick dåligt så genomfördes den skilsmässa som det länge hade ryktats om. Ny klubbaddress blev AC Milan och förväntningarna var återigen skyhöga. Brassen log vid introduktionen men det skulle visa sig vara påklistrat utav PR-skäl. En ny fiasko säsong bekräftade bara det vi många redan visste – Ronaldhino var slut som fotbollsspelare.

I tisdags så spelade AC Milan åttondelsfinal mot Manchester United på San Siro. Jag behövde bara tre minuter för att inse att Ronaldhino är tillbaka! Han började med att sätta 1-0 efter inlägg från David Beckham och fortsatte med att gång på gång dribbla sig förbi Uniteds backar. Kreativiteten som han visade har ingen motsvarighet inom fotbollen och det var en ren fröjd att se brassen leka fotboll igen.

Det jag däremot hade saknat mest var inte de delikata passningarna utan något som jag reagerade på när kameran zoomade in brassen under en sekvens i matchen – Ronaldhino log igen och förhoppningsvis så behåller han denna form, som i en perfekt värld ger honom en plats i den brasilianska VM-truppen.

/Imir

De kom och försvann

Posted on by

gianluigi_lentini

Varje år så dyker det upp nya stjärnor från ingenstans. De lyckas fastna i vårat minne och lyckas övertyga oss till att de en vacker dag kommer bli världsstjärnor. I ögonblicket de slår igenom tror vi alla att dom kommer bli bäst i världen men för att sedan med tiden sakta placera sig i vårat undermedvetna. Jag har grävt lite i mitt undermedvetna och lyckats hitta några spelare som aldrig blev de världsstjärnor som vi först trodde när vi såg dom spela.

Gianluigi Lentini (Italien)

Idag 40 år gammal som 1992 blev världens dyraste spelare när han gick från Torino till AC Milan. Han hann dock enbart med 33 matcher för Milan då skador satte stopp för spelaren som skulle dominera fotbollen under 90-talet. Lentini hann med 13 A-landslagsmatcher för Italien men en allvarlig bilolycka satte stopp för en på förhand given lång karriär. Lentini lyckades komma tillbacka men var efter skadan enbart en medelmåttig Serie A spelare.

Denílson (Brasilien)

Han var med i Brasiliens landslag i Världsmästerskapet i fotboll 1998 och 2002. Han gjorde ett inhopp i finalen 2002 mot Tyskland när Brasilien blev världsmästare för femte gången. Efter VM 1998 gick Denílson till spanska ligalaget Real Betis från moderklubben São Paulo för rekordsumman 289 miljoner svenska kronor. I och med det blev han den dittills dyraste fotbollsövergången någonsin. Denílson är känd för sin fantastiska teknik och sina dribblingskonster, som han tydligt visade under för-VM 2007, men trots det har han inte lyckats göra sig ett riktigt namn som en av de stora. Numera är Denilson pensionerad och hann kommer förmodligen glömmas bort av de flesta.

Sebastian Deisler (Tyskland)
Deisler kom fram som stor talang och slog igenom i EM i fotboll 2000. Hans karriär har efter det kantats av skador och sjukdomar. Den största anledningen till att Deisler aldrig slog igenom var hans problem med depression. Han åkte in och ut från psykiatriska mottagningar där han oftast spenderade flera månader i streck i sängen. Men den 16 januari 2007 meddelade han att han slutar med fotboll vid 27 års ålder.

Valeri Bojinov ( Bulgarien )
Valeri bosatte sig som ung talang i Lecce Han debuterade i italienska Serie A den 22 januari 2002, vid åldern femton år och elva månader för U.S. Lecce, och blev den yngsta utländska spelare att framträda i den högsta divisionen av italiensk fotboll. Hans första mål i Serie A kom den 6 januari 2004, då hemmalaget vann med 2-1 mot Bologna. Bojinov värvades till Manchester City av Svennis men ryktas vara på väg till Bundesliga. Bojinov kommer aldrig att bli den superstjärna som många trodde då hans festande och kontroversiella privatliv har haft högre prioritet än karriären.

Det finns flera andra spelare som kan nämnas bland annat Michael Owen, som fått en karriär förstörd av skador, men han värvades av Manchester United nyligen så det sista kapitlet kring honom är kanske inte skrivet. Sedan finns det spelare som har blivit överreklamerade och då tänker jag på spelare som Theo Walcott, Quearesma, Cassano, Freddy Adu och Bojan. Dessa spelare är fortfarande väldigt unga och kan säkert visa att jag har fel. Tror dock att de inte kommer bli så mycket bättre i framtiden, tyvärr.

/Imir

Avundsjukan

Posted on by

20070104151540

Kollade på “Blådårar 2 – vägen tillbaka” igår och fick se en ung Zlatan Ibrahimovic i ett par situationer som fick mig att reflektera. Filmen inleddes med att Malmö FF trillar ur Allsvenskan 1999 för första gången på 64år och fans, spelare och ledare är helt förkrossade. Filmen tar sedan vid när Malmö FF inleder återtaget till allsvenskan i den mindre charmiga serien, Superettan.

En 19-årig Zlatan Ibrahimomvic försöker finna sig själv både som spelare och människa samtidigt som pressen är enorm från klubben. Zlatan får en nyckelroll i återtåget men allt rullade inte på så friktionsfritt som folk hade önskat. Hans Mattisson är Malmö FF:s lagkapten under säsongen i Superettan 2000. Han försöker, som en kollektivets förespråkare, att hålla ihop Malmö FF:s trupp men får allt svårare att försvara den lynnige och individualistiske Zlatan Ibrahimovic i takt med att denne inte bara gör mål utan också drar på sig varningar, utvisningar och blir en källa till konflikt internt inom laget.

Det som upprörde mig var inte Mattisons insats som lagkapten utan det hans ögon sa efter att Zlatan Ibrahimovic blivit såld till Ajax för 82,6 miljoner SEK. Han önskar Zlatan lycka till och tycker det är en bra deal både för Malmö FF och Zlatan, men hans ögon säger något helt annat. Mattissons ögon sa “Hur fan kan en ung kaxig spoling som Zlatan få alla dom pengarna som 19åring? Jag har slitit på träningar och matcher under 35års tid men inte fått några miljoner för det”. Detta är den svenska avundsjukan i ett nötskal, en avundsjuka som aldrig tar sig uttryck i ord utan i onda blickar och fejkade leenden. Zlatan var fullt medveten om just detta och likt Zlatan får han ur sig orden “See you….” i omklädningsrummet då alla läste Aftonbladet och Expressen med fullspäckade sidor om övergången. Zlatan hade fått rätt och Zlatan har fortfarande rätt.

Zlatan gjorde en annan dokumentär med TV3 förra året och där träffade han den svenska rapparen Timbuktu, som beklagade sig över livet som rappare. Zlatan kom då med ett par ord, som varje svensk med invandrarbakrund redan vet men aldrig uttrycker verbalt: “För att lyckas måste du som invandrare vara 10 gånger bättre än din svenska konkurrent”. Detta är första gången en säger det helt öppet och det är inte konstigt att det är just Zlatan, som med sin spontana och kaxiga personliget charmat många runtom i världen.

Sedan denna dokumentär gjordes och i takt med att Zlatan blivit en världsstjärna så har även vägen för fotbollsspelare med invandrarbakgrund ökat dramatiskt i Allsvenskan och det svenska landslagen. Emir Bajrami, Labinot Harbuzi, Guillermo Molins, Denni Avdic, Agon Mehmeti, Jilion Hamad och Anel Raskaj är potientella A-landslagsspelare och fler är på gång i de yngre landslagen. Jag kallar detta Zlatan-boomen, som kommer gynna det svenska landslaget något oerhört. Zlatan är det största som hänt svensk integrationspolitik sedan Kebaben och han har även inspererat människor i andra branscher. I den sistnämnda gruppen återfinns jag personligen.

 /Imir

Rasim Mehmedi

Posted on by

Rasim Mehmedi

Ungefär 3mil utanför Kalmar så ligger Nybro. Staden är ”känd” för sitt hockeylag i Allsvenskan samt de närliggande glasbruken tex. Orrefors glasbruk. I Nybro finns även en kultur att ta fram duktiga fotbollsspelare. Christotter Andersson( Helsingborg), Viktor Elm(Kalmar FF), David Elm(Kalmar FF),Peter Abelsson( fd. Malmö FF) och Nuredin Bakiu( IFK Norrköping) är några exempel på att fotbollen lever i staden. Det mest intressanta är att den kanske bäste spelaren från Nybro spelar i division 2.

Rasim är idag 22år gammal och gjorde debut i Nybro IF A-lag, som 15-åring. Han spelar just nu i IK Sleipner i  Division 2 Mellersta Götaland. Rasim spelade i samma lag som Viktor Elm, Nuredin Bakiu och David Elm innan dessa tre tog steget mot Allsvenskan. Rasim drabbades av en knäskada när han var 18år gammal, men han är sedan 2år tillbaka helt återställd från skadan och figurerar numera som en viktig del av Sleipners försök att ta sig tillbaka till fotbollens finrum. Rasim är 190cm lång och väger 84kg och kan användas på alla defensiva positioner samt som yttermittfältare. Hans styrkor är snabbheten och spelförståelsen, samt att han rent tekniskt sätt redan håller allsvensk klass. Hade det inte varit för knäskadan så hade Nybro haft ytterligare en spelare i Allsvenskan.

Jag vill poängtera till alla allsvenska värvningschefer: Åk till Norrköping och se Rasim spela, för risken finns att ett annat allsvenskt lag hinner före och på så sätt lägger beslag på den nye Mikael Nilsson.

/Imir

Jan Tauer

Posted on by

Tauer

Har precis sett klart matchen mellan Djurgården och GAIS, men kunde inte låta bli att kommentera blårändernas långhårige tyske vänsterback. Räknade hans GROVA “misstag” till 8st, och hade jag varit betygsättare på Aftonbladet hade han fått 0 plus. Skrev i en krönika nyligen att vi har börjat få fram moderna ytterbackar i Sverige, så varför envisas Djurgården med att spela en värdelös tysk back? Bakom Tauer finns Per Johansson, som redan gjort två matcher i Allsvenskan. Per är 18år och har visat upp moget spel, men idag så spelade den långhårige tysken igen. Matchen slutade 0-0 och det var ett riktigt sömnpiller. Djurgården skickade upp långboll efter långboll, som antingen slutade i Dimes famn eller på läktarn. Ska Djurgården konkurrera om de fyra första platserna i årets upplaga av allsvenskan så krävs mycket bättre spel än det som visades upp på Stockholms stadio. Min budskap till tränarna är att börja fundera på om de verkligen ska spela värdelösa utländska importer när det redan finns likvärdiga svenska alternativ i truppen. Skärpning säger jag och tänk på att det inte räcker med en cool frisyr för att få spela i 2000-talets mest framgångsrika allsvenska lag.

 /Imir

PONDUS – Del 3

Posted on by

Finns det någon spelare, som utstrålar mer pondus, än Paulo Maldini? Maldini debuterade för 23! år sedan i Milans backlinje, vilket i sig är en bragd. Maldini spelar med en pondus, som inte bara har gett honom respekt i Milan men även i hela fotbollsvärlden. Han spelar otroligt intelligent och kan användas både som ytterback och mittback. Oavsett position i backlinjen så har han styrt milans backlinje med vilja och finess. Maldinis pondus har smittat av sig i övriga backlinje, och Milan har sedan en länge tid tillbaka alltid varit starka bakåt. Det kanske finns lag med mer namnkunniga backlinjer, men ingen backlinje fungerar bättre som helhet än de backlinje Maldini styr.

Maldini kanske inte ha så många år kvar inom toppfotbollen, men jag kan sätta en hundring på att han inom 10år kommer vara förbundskapten för Italiens landslag. Någon som vågar sätta emot?

/Imir

ELEGANS – Del 2

Posted on by

I förra inlägget skrev jag om Gattuso och Mod i samma sammanhang. Idag så ska jag presentera en spelare, som för mig är synonymt med ELEGANS.

Henrik Larsson spelar fotboll på ett sätt, som gjorde att hans gamla klubb Barcelona full av beundran. De beundrade hans rörelsemönster på ett sådant sätt att de bestämde sig att ge ut en instruktionsfilm för sina juniorer om hur en anfallare ska röra sig på en fotbollsplan. Henrik Larsson figurerar numera i Allsvenskan men det har inte hindrat honom från att vara samme elegante henke, som vi lärt känna genom åren. Henrik är inte bara elegant i sin spelstil, men även tröjan är korrekt instoppad och strumporna givetvis ovanför benskydden. Här pratar vi inte om Ronaldinho-stilen, där tröjan åker över shortsen så fort domaren blåser igång matchen, utan ett exemplariskt fall av hur en spelare ska bära sitt matchkit. Henrik Larssons spelstil är unik och risken finns att vi inte kommer se så många fler “Henke” i framtiden. Men en sak är säker, för mig kommer Henrik Larsson alltid representera ELEGANS.

/Imir