Category Archives: Gästkrönikor

Det finns alltid någon att skylla på

Posted on by

Många av er läsare har uttryckt eran besvikelse över gårdagens förlust. Simon Andersson från Göteborg har skickat in en krönika som ger en rätt så bra bild över hur vi svenskar mår idag.

Redan innan matchen så hade jag förbannat den svenska laguppställningen med allt vad det innebar. Att Henrik Larsson fick en plats som anfallare i den svenska truppen var för mig en gåta. Men alla gåtor kan knäckas och det tog inte många minuter innan jag insåg att den enda anledningen till att han fick platsen bredvid Zlatan var i egenskap av lagkapten. Lagerbäck litar på Larsson, på hans mod, på hans jävlar anamma och på hans målfarlighet. Stryk det där sista så har vi vad Henke lyckades med igår. Att vara modig och att skrika igång laget. För det var inte mycket annat som blev rätt. Henke inledde matchen med en felpassning och avslutade den med en felpassning. Ett oerhört tråkigt slut på en karriär som bestått av många fantastiska fotbollsögonblick, inte minst i landslaget. Jag kunde skylla på Henrik Larsson om jag ville, det finns alltid någon att skylla på.

Det andra jag reagerade på var att trots att Elmander var spelklar så fick han inte ens en plats på den svenska bänken. Jag vet att Elmander haft problem med att göra mål, med att hans avslut inte hållt den internationella toppklassen på ett bra tag. Jag är medveten om hur många svenskar som anser att Elmander inte håller måttet, att han inte har den internationella klass som behövs i de viktiga matcherna. Men sanningen är att vi saknar Elmanders djupledslöpningar så oerhört när vi möter lag som backar hem och försvarar med nio man. Det är i de matcherna Elmander behövs. Och att han inte håller internationell toppklass, ja det skiter jag faktiskt i.

För på bänken satt Daniel Andersson, 33 år gammal och väntade på att få hoppa in. På planen befann sig Anders Svensson, samma ålder, och gjorde det enda han egentligen är bra på. Det defensiva balanspelet som består av att täcka ytor och visa jävlar anamma. Daniel Andersson spelar i Malmö FF, Anders Svensson i Elfsborg IF i en liga som inte ens är bättre än den Walesiska. Anders Svensson var lika orörlig igår som Daniel Andersson är på planen. Bredvid Andersson så befann sig Sebastian Larsson som är ordinarie i ett PL-lag. Johan Elmander fick inte ens plats på bänken, Daniel Andersson gick före. Förklara den ekvationen för mig. Jag skulle kunna skylla på Anders Svensson om jag ville, det finns alltid någon att skylla på.

Själva matchen såg ut som den matchbild jag förväntade mig. I en nordisk kamp mellan två lag så finns det ingenting som heter minimalt risktagande. Man bara satsar framåt. Sverige satsade framåt och fick ner Danmark på knä efter en halvlek. När Danmark inte klarade av att pressa Svenskarna neråt i banan så öppnade sig ytorna. Som synd är så hade vi ingen Elmander på planen, vi hade ingen Rosenberg på planen och Christian Willhelmsson satt och pillade på sin turban någonstans i Mellanöstern. Vi hade en Henrik Larsson som förlorat all sin snabbhet med åldern och därmed fanns det ingen som kunde nyttja ytorna. Vad vi fick var en magnifik Zlatan som spelade targetplayer precis som en gud. Vad vi fick var en Henrik Larsson som även han gjorde det bra som targetplayer. Men det förklarar också det mesta. Vad vi fick var två targetplayers som tog udden ur djupledsspelet.
Jag skulle kunna skylla på Zlatan om jag ville men det vore att förödmjuka min egna fotbollslogik. För Zlatan var briljant.

När danskarna gjorde sitt mål så sprack den svenska fasaden. Det var nu vi skulle satsa allting offensivt och visa dom där djävla danskarna. Lagerbäck förberedde äntligen ett byte. Rasmus Elm som kanske var planens sämsta spelare igår gick ut och Sebastian Larsson gick in. Ett byte som skulle skett långt tidigare. Men ingen skyller på Elm idag.

För vad som skiljer en bra tränare mot en dålig tränare är förmågan att förutse matchsituationer och göra byten tidigare för att på så sätt förändra matchbilden innan matchbilden utvecklat sig till det man inte vill se. Är en tränare bra på att förutse matchbilder så gör han ett byte eller ändrar i taktiken. Det kan låta kryptisk och är svårt att förklara men faktum är att om Rasmus Elm bytts ut i halvtid så hade han aldrig tappat bollen som skulle ge ett danskt 1-0. Lagerbäck tänker inte så, han väntar och väntar och när situationen väl uppstått, då byter han. Det Lagerbäckianska uttalandet “Byten förändrar inte matchbilden” fick mig att tänka på Bagdad-Bob. “Vi är på väg att krossa den amerikanska armen”. Hela världen visste att amerikanarna redan intagit Bagdad.

En stund senare nickade Sebastian Larsson in 1-1. Frälsningen var nära. Men en spansk domare var säker på sitt beslut, bollen var över linjen. Jag började plötsligt tänka på Timo Räisänens – Bollen måste dö.

Henke, hörde du när bollen sjöng sin nya sång?
Aaaaaa
Den sjöng ‘tönten missar målet varendaste gång’.
Aaaaaa
Mellberg, låt inte bolljäveln snacka skit om vårt kära lag.
Aaaaaa
Nej, ge den på käften, så tar vi nya tag.
Okej, för nu får det ta mig fan vara nog!
Nu ger vi järnet!

Målet var bortdömt och VM kändes plötsligt väldigt väldigt långt bort.

Det var så tydligt vad Lagerbäckfilosofin innebär igår. Han påminde mig om Poseidon eller Daniel Andersson, den där Lagerbäck. Han var precis lika orörlig, precis lika stensäker på sin egen laguttagning att han förblindad av sin egen arrogans väntade med det offensiva bytet till 88e minuten. I sekvensen efter bytet så hör man hur den svenska kommentatorn på kanal fem utbrister full av förvåning. “Vi är på väg att missa världsmästerskapen i Fotboll och tre spelare bevakar den danska anfallaren vid mittlinjen. Tre spelare!”

Lagerbäck stod vid sidlinjen och började coacha, det hade bara tagit 88 minuter. Han såg precis lika uppgiven ut som det svenska folket…

När slutsignalen ljöd så började danskarna dansa. Svenskarna grät.

Det blir inga blågula tåg under VM. Det blir ingen vacker nationalsång signerat det svenska folket och det blir inget VM när vi svenskar slits mellan hopp och förtvivlan. 2010 kommer att bli ett långt år.

Men från och med igår så vet jag hur det måste kännas att vara öisare. Att slitas mellan hopp och förtvivlan.. Att förbanna laget man älskar så till den milda grad att man inser att kärleken till laget är större än kärleken till allt. Öisarna fokuserar sin ilska på domarna, på tränaren och på fotbollsförbundet. Jag själv väljer att lägga all min förlorade kärlek på Lagerbäck.. För det är han som får mig att slitas mellan hopp och förtvivlan, det är han som varje gång jag sliter av mig håret för att jag inte orkar mer förkunnar begrepp som “Byten förändrar inte matchbilden” och “Vi gjorde en bra match”. (Avd. Malta).

Nu är det slut på gråskallens era. Det kanske är slut på det minimerade risktagandet och på svenska Oldboys. Vi kanske vågar satsa på nytt ungt blod. Nästa gång min kärlek till Sverige går i bitar så finns det ingen Lagerbäck att skylla på. Det kommer göra ont att skylla på spelarna. För om det är någonting Lagerbäck gjort fantastiskt bra så är det att vara så provocerande att han tar bort fokus från spelarnas dåliga insatser. Som tur är..

Så kan vi alltid börja skylla på Lagrell om allting går åt helvete igen.
Det finns alltid någon att skylla på…

/Simon

Chansen för att nå VM i Sydafrika är 54%

Posted on by

kalkylatorn

Att chansen skulle vara så stor som 70-80%, vilket Lagerbäck påstod INNAN Ungern-matchen är inga realistiska siffror. Efter segern mot Ungern samtidigt som Danmark och Portugal kryssade i Köpenhamn har Sveriges chanser givetvis ökat avsevärt, men jag vågar nog påstå att chansen fortfarande är betydligt mindre än dessa “70-80%”.

För att Sverige skall nå direktplatsen så krävs det till att börja med seger i de resterande matcherna. Med svenska ögon skulle vi kunna säga att vi har 98% chans på seger mot Malta, 50% mot Danmark och 85% mot Albanien. Siffrorna är i snällaste laget och kollar man på spelbolagen så kommer de garanterat bedöma chanserna mindre i samtliga dessa matcher. Hur som helst, med den “snälla” uppskattningen så har vi 42% chans till full pott.

Tyvärr så har inte Sverige förstaplatsen i egna händer utan vi är även beroende av att både Danmark och Ungern tappar poäng. Att Ungern kommer tappa poäng (Portugalx2 och Danmarkx1 kvar att möta) kan vi utgå ifrån. Danmark däremot måste tappa poäng mot antingen Albanien borta eller Ungern hemma. Skall vi vara snälla även i denna bedömning så skulle vi kunna säga att Danmark har 65% vinstchans i respektive match, vilket innebär att det är 58% chans att de tappar poäng.

Summerar vi ihop dessa båda faktorer så innebär det att Sverige har 24% chans till gruppseger. Som tur var så får även de åtta bästa tvåorna chansen i ett extrakval. Eftersom Skottland i grupp 9 redan tappat 11 poäng och Sverige “bara” tappat 9 poäng så innebär det att Sverige har en garanterad kvalplats om man kammar full pott i resten av matcherna. Det är även troligt att man har råd med en oavgjord match.

Räknar vi med att Sverige har 70% chans till antingen seger eller oavgjort mot Danmark så får vi fram en sannolikhet på 58% till att Sverige når andraplatsen. Både här och i tidigare exempel räknar jag med att måskillnaden kommer bli fördelaktig till Sverige i slutändan.

Väl framme i ett kval så kan match mot Ryssland, Kroatien eller Frankrike vänta. Återigen är vi snälla i bedömningen och ger Sverige 50% i vinstmöjlighet. Att för övrigt FIFA fortfarande inte beslutat om man skall tillämpa seedning eller fri lottning i extrakvalen känns väldigt märkvärdigt.

Åter till kalkylatorn…  Med siffrona ovan får vi fram att Sverige har 29% chans till att avancera via kval. Slår vi då samman chansen till direktplats och chansen till vinst i ett extrakval så får vi fram en slutsiffra på att Sverige har 54% chans att vara en del i nästa sommars stora fotbollsfest.

Nu kan ju som tur var inte statistik och sannolikhetslära förutspå allt här i livet och när det gäller fotboll så avgörs den som bekant inte på pappret utan ute på planen. Mark Twain sa en gång i tiden: Det finns tre slags lögner, lögn, förbannad lögn och statistik. Så avslutningsvis så skulle jag rekommendera att ta denna läsning med en nypa salt!

/Björn Balldin

Gästkrönika om Sverige-Finland av Niclas Anderström

Posted on by

Före matchen igår pratades det mycket om det nya offensiva Sverige som hade allt att vinna och måste satsa framåt. Det stämde väl till viss del initialt men mattades av allt eftersom matchen pågick. Kul dock med intentionerna i början av matchen, med två anfallare som pressar mittbackarna ordentligt och två innermittfältare som hjälper till bakåt, samt tar offensiva löpningar. Det var längesen jag såg Anders Svensson så offensiv, och det var nästan lika länge sen jag såg Kim Källström lyckas så ofta med sina uppspel. Kim visade även upp ett starkt närkampsspel och tacklade sig till herravälde på mittplan. Sebastian Larsson fick chansen från start, men blev lidande av att vänsterkanten med främst Safari tog hand om de flesta anfallen. Samma öde som drabbade Chippen i andra halvlek. Sebastian fick dock stundtals visa upp sin känsliga högerfot, och Chippen fick vid enstaka tillfällen visa att han inte är rädd för att utmana och har en kvickhet som vi inte ser hos många andra svenska spelare.

Backlinjen var stabil bakåt, med Safari som utmärkte sig under första halvlek med sina många offensiva löpningar. Bland annat var han fint uppe på en nick men stördes och kunde inte få den på mål. Tyvärr försvann han lite i andra halvlek, men om det beror på bytet Holmen/Elm eller inte är svårt att avgöra. Elmander rev och slet och timade sina löpningar klart bättre än anfallskollegan Berg som verkade ha svårt med tekniken och bollmottagningarna matchen igenom. Dock skall man kräva bättre skärpa i avsluten från Elmander.

Under andra halvlek byttes Elm, Wernbloom, Hansson och Chippen in. Chippen hade som tidigare påpekats några tillfällen när han blixtrade till, men blev aldrig speciellt delaktig i spelet offensivt. Wernbloom visade prov på fysiskt spel, men man vinner inga matcher på att endast sparka ner motståndare och dra på sig gula kort. Var sällan spelbar i anfalls-uppbyggnaden. Viktor Elm hade en dålig dag på jobbet med skamligt hög felprocent i passningarna. När han efter halva andra halvlek flyttades in från vänsterkanten försvann han helt, och bildade tillsammans med Wernbloom ett innermittfältsvakuum. Petter Hansson stod som vanligt för en gedigen arbetsinsats utan att glänsa. Lagerbäck vet precis vad han får ut utav honom, och han ger alltid hundra procent.

Efter att Kim byttes ut tappade Sverige allt som kan kännetecknas som bra spel, och det är inte förrän i 92:a minuten som Sverige får till en bra kontring med Toivonen och Hysen i samarbete. Toivonens avslut kan dock tyckas känneteckna samtliga U21-spelares insats igår, klart undermålig. Och Lagerbäck fick nöjt konstatera att steget mellan U21 och seniorfotboll är större än vad krönikörer i synnerhet och fotbollstyckare i allmänhet har påstått efter sommarens EM-slutspel.Mot slutet hade Sverige ett extremt nykomponerat gäng offensiva spelare, då Chippens 59 landskamper är mer än dubbelt så många som de övriga tre mittfältarna plus anfallarna har tillsammans.

Positivt att ta med sig:

  • Hög press tvingade Finländarna ofta till långa uppspel som svenska mittbackarna ofta tog hand om.
  • Anders och Kim fyllde på i mitten vid svenska anfall, och såg till att stänga uppspelsmöjligheterna för Finland väldigt effektivt.
  • Safari och Holmen fungerar väldigt bra ihop på vänsterkanten, och täcker upp för varandra bakåt vid omställningar.
  • Safari visade att han bör hålla till på landslagets vänsterbacksplats ett bra tag framöver.
  • Källströms närkampsspel var mycket bra.
  • Snabba omställningar via one-touch från mittfältarna framåt i djupled, skapade flera riktigt bra lägen.
  • Finland kom aldrig in i boxen utan tvingades till avslut utifrån.

Negativt att se över:

  • Extremt långa löpningar för Källström och Svensson, har svårt att se hur de ska kunna klara det i 90 minuter.
  • Högerkanten dåligt utnyttjad vid anfall, vilket gjorde att Sebbe och Chippen inte kom med i spelet så mycket.
  • U21-spelarna visade inget av det vi såg under sommarens EM-slutspel.
  • Viktor Elm visade att hans lägstanivå inte är speciellt hög.
  • Elmander är vårat bästa alternativ bredvid Zlatan. Det säger en del om Sveriges anfallsbredd.

Reflektioner kring första halvlek:

  • Hög press stressade Finländarna rejält i inledningen, och tvingade de till långa uppspel som Majstorovic och Mellberg tog hand om.
  • Kim och Anders växlade positioner och fyllde på framåt vilket skapade ytor att anfalla på
  • Finland ofarliga framåt, med enskilt undantag
  • Backlinjen stabil, enda missen fixade Mellberg med en patenterad Glenn Hysen-tackling
  • Bra halvlek av: Behrang Safari, Johan Elmander, Anders Svensson och Kim Källström
  • Icke godkänd halvlek av: Markus Berg

Reflektioner kring andra halvlek:

  • Elmander byts ut, Berg stannar kvar? Hade Elmander visat vad han kunde medans Berg fick chansen en längre period pga den dåliga starten?
  • Finland löste problemet med Sveriges höga press och spelar runt de framrusande anfallarna, och lyckades etablera spel på Sveriges planhalva.
  • När både Svensson och Källström utgått märks stor skillnad, Wernbloom och Elm var sällan spelbara och det mesta byggde på kantspel och långbollar.
  • Jämn halvlek spelmässigt, Finland kommer till många avslut utanför straffområdet
  • Bra halvlek av: Kim Källström
  • Icke godkänd halvlek av: Viktor Elm, Pontus Wernbloom
  • Många byten förstörde spelet som Sverige stundtals visade upp i första halvlek
  • Mittfält och anfall avslutar matchen med Christian Wilhelmsson som mest rutinerade spelare med 59 landskamper, vilket är mer än dubbelt så många som herrarna Hysén, Wernbloom, Elm, Toivonen och Berg har tillsammans.

Betyg Spelare:

  • Eddie Gustafsson (mv) 3? Omöjlig att bedöma då han aldrig sattes på svåra prov. Förtroendeingivande spel dock, starkare på fötterna än Isaksson.
  • Daniel Majstorovic (ut 45) 3 Spelade stabilt utan att glänsa. Släppte igenom en spelare för lätt vid ett tillfälle, annars felfri.
  • Olof Mellberg 3+ Snudd på fyra efter den snygga glidtackligen efter Majstorovic’s miss.
  • Behrang Safari 4- Fantastisk första halvlek följdes upp av en nästan osynlig andra halvlek, vilket drar ner helhetsbetyget.
  • Mikael Nilsson 3 Felfri mot den här typen av motståndare, slog även ett par bra inlägg och passningar under första halvlek.
  • Samuel Holmén (ut 45) 3- Bra samspel med Safari under första halvlek, dock för mycket misstag i inlägg för att det skall vara riktigt bra.
  • Anders Svensson (ut 45) 3+ Blandade stabilt försvarsspel med en offensiv vilja som vi inte sett på många år. Skapade målet och i övrigt stabil.
  • Kim Källström (ut 79) 4 Bästa på plan. Stark i närkamperna och flera riktigt fina passningar. Mer rörlig offensivt än vad vi sett tidigare vilket skapade ytor.
  • Sebastian Larsson (ut 45) 3- Var inte så delaktig i spelet då det mesta handlade om vänsterkanten, men visade vilken bra högerfot han har vid ett par tillfällen. Krånglar sällan till det.
  • Markus Berg 2 Inte den Markus vi såg under U21-EM. Dålig första touch förstörde flera bra lägen. Var egentligen bara farlig framåt en gång under 90 minuter.
  • Johan Elmander 3- Springer och sliter och fungerade bra i spelsystemet med snabba omställningar. Dock oskärpa i avsluten, målet kunde lika gärna ha räddats.
  • Petter Hansson (in 45) 3 Hansson var stabil och stark som vanligt, utan att glänsa.
  • Viktor Elm (in 45) 2- Kom aldring in i matchen och en vansinnigt hög felprocent ger snudd på etta i betyg.
  • Pontus Wernbloom (in 45) 2 Visade prov på sin tuffa spelstil, men var sällan med i uppbyggnadsfaserna och aldrig spelbar.
  • Christian Wilhelmsson (in 45) 3 Piggt inhopp och ett par bra individuella insatser. Led precis som Sebastian Larsson av att de flesta anfallen gick via vänsterkanten eller mitten.
  • Ola Toivonen (in 60) 2 Kom aldrig riktigt rätt i positionerna, och hade för hög felprocent i passningsspelet. Fick ett bra läge i slutet av matchen men fick dålig träff på bollen.
  • Tobias Hysén (in 79) – Spelade för kort tid för att betygsättas.

/Niclas

Gästkrönika av Niclas Anderström

Posted on by

Vi fortsätter med att ge läsarna chansen att utttrycka sig på bloggen. Kommentera gärna Niclas krönika och glöm inte att EM börjar den 7 juni!

/Imir

Ungt vs Gammalt

I samband med landslaget och uttagningar till turneringar/kval brukar det alltid hett debatteras ålder. Speciellt brukar man kritisera “de gamla” för att spela på gamla meriter, och inte släppa fram nya heta talanger. När Zlatan slog igenom i Malmö och Ajax var det många röster som höjdes för att han skulle starta bredvid Henrik Larsson i landslaget. Då var Zlatan 19 år, extremt hetlevrad med röda kort åt höger och vänster. På den tiden var Kennet Andersson för gammal (33), och vissa röster tyckte även att Allbäck borde kliva åt sidan pga ålder. Allbäck var då 27 år.

Själv har jag alltid hävdat att bästa laget ska spela oavsett ålder. Visst kan man debattera om vissa vattenbärare kan bytas mot yngre vattenbärare, men det är egentligen ointressant. Men att peka på spelare i startelvan och hävda att de ska flytta på sig för att de nått en viss ålder, inte för att de är för dåliga, är i mina ögon ett konstigt sätt att resonera. Att “bygga för framtiden” är inget man gör under ett EM- eller VM-slutspel. Bästa spelarna spelar, oavsett om de är 40 eller 15. Bygga för framtiden kan man göra på träningslandskamper och “turneér”.

Igår såg vi då äntligen något som kanske kan vända ålderssnacket för en tid framöver: Henrik Larsson blev uttagen, och en enad journalistkår jublade spontant! Plötsligt blev inte Alexandersson äldst i truppen, Ljungberg, Hansson, Mellberg, Andersson och Svensson ser ut som juniorer. Och ingen pratar längre om att dessa är för gamla.

Detta leder till följande fundering: Är ålder bara en ursäkt för att man vill få bort eller få in vissa spelare? Är det enklare att säga att “Han är för gammal” eller “Han är framtiden” istället för att försöka peka på vilka egenskaper som skiljer de åt? Jag hade själv en period när Allbäck kändes gammal, men var han verkligen det? Ogillade jag inte bara att han inte lyckades göra mål under en period? Nu tycker jag han ska vara med och slåss på samma villkor som alla andra, inte minst för hans förmåga att leverera i landslagsdressen på senare år (71 matcher/ 30 mål).

Så vad jag vill ha sagt är egentligen: Sluta titta på ålder! Alla kan vi bli förundrade över en bolltalangs plötsliga genombrott och kräva honom med i truppen (Rajalakso), men kommer de verkligen hålla på den yppersta toppen eller försöker vi bara få bort någon som passerat 30 år och som vi har något personligt emot?

Med tanke på “The King of Kings” återkomst i landslagsdressen så hoppas jag att alla tar en funderare, för han kom trots allt med på Markus Bergs bekostnad. Och är inte Markus Berg framtiden?

/Niclas

Gästkrönika av Björn Balldin

Posted on by

En av bloggens mest aktiva läsare har fått äran att skriva en gästkrönika. Tanken är att ni läsare ska få chansen att tycka till i något ämne, och Björn Balldin är först ut. Kommentera gärna Balldins krönika och glöm inte att EM börjar den 7 juni! 

/Imir

I skymundan av det stundande EM-slutspelet så har kvalet inför VM i Sydafrika 2010 dragit igång i många delar runt om i världen. Jag har gjort en liten sammanfattning om vad som hänt hitills och även försöka mig på en vild gissning över vilka 31 lag, utöver Sydafrika, som kommer att delta nästa gång då fotbolls-Vm drar igång.

I Sydamerika gör 10 lag upp om fyra direktplatser samt en kvalplats i en rak serie där alla lag möts i dubbelmöten både hemma och borta. 4 av 18 omgångar har hitills spelats och som vanligt är det Brasilien, Argentina och Paraguay i topp. Utöver dessa lag lär det bli en jämn kamp om 4:e-platsen. Colombia har inlett starkt men jag tror det blir Uruguay som kniper den sista  direktplatsen medan Colombia får nöja sig med en kvalplats mot fyran i det central- och nordamerikanska kvalet.

När vi ändå nämne det central- och nordamerikanska kvalet så kan vi fortsätta vår resa där. Denna region brukar rent allmänt ses  som den svagaste om man bortser från Oceanien. Kvalet befinner sig i sin inledande fas och mestadels är det karibiska öar som  mött varandra även om exempelvis El Salvador även de gått in i kvalet och eliminerat Anguilla med sammanlagt 16-0. Direktplatserna lär dock vara vikta åt Mexico, USA och Costa Rica. Utöver dessa direktplatser så har man som sagt var även en kvalplats och där är det öppet mellan många olika länder. Jag tror Trindad & Tobago får svårt att återupprepa dunderskrällen att nå Tysklands-VM 2006 och platsen går istället till Honduras. Dock till ingen större nytta då Colombia blir allt för svåra i den avgörande kvalmatchen.

Australien spelar för första gången i Asien-kvalet. Man har lottats in i “Dödens grupp” mot ett storsatsande Kina, regerande  asiatiska mästarna Irak och fullt dugliga Qatar. En annan intressant grupp är den där Sydkorea och Nordkorea deltar. När denna  gruppspelsfas är klar går man vidare till ytterligare ett kvalsteg. I slutändan tror jag Australien, Sydkorea, Iran och Japan  snor åt sig direktplatserna medan Bahrain (som ju förlorade ett avgöranade kval mot Trindad & Tobago senast det begav sig) på  nytt får nöja sig med kvalplatsen.

Bahrain får isåfall möta segraren i det Oceaniska kvalet. Detta kval är inför Sydafrika-VM om möjligt ännu svagare än det  någonsin varit. Detta beroende på att Australien som tidigare nämnts deltar i Asien-kvalet. Kvalspelet är ganska långt gånget och segern står mellan Nya Zeeland och Nya Kaledonien. En inte alltför vågad gissning är att Nya Zeeland tar hem det men att de  sedan förlorar mot Bahrain.

Afrika-kvalet brukar kunna bjuda på en trevlig och underhållande fotboll. Eftersom Sydafrika är direktkvalificerat i egenskap av  arrangör så blir kvalet något lättare än vanligt. 5 stycken direktplatser står på spel och de stora lagen har inte påbörjat sitt   kval ännu. Jag tror Kamerun tar revansch från fiaskot då de missade Tysklands-VM genom att bränna en straff på övertid i avgörande kvalmatchen. Övriga nationer jag tror kvalificerar sig är Nigeria, Ghana, Elfenbenskusten och Egypten.

Då återstår bara Europa. Kvalet här inleds inte förrän senare i höst och består av 9 grupper där bara segraren kan känna sig säker på en plats i Sydafrika-VM. Det är svårtippat så här tidigt eftersom vi inte riktigt vet hur lagen kommer formeras i höst. Efter stora mästerskap (EM spelas som bekant i sommar) så finns en tendens till att en del spelare slutar med landslagsfotboll samt att säkerligen ett flertal lag kommer inleda kvalet med en ny coach.

Hur som helst så gissar jag på att ett av Europas starkaste kvallag, nämligen vårt egna Sverige, tar hem grupp 1 före Portugal. Grekland vinner sin grupp före Schweiz medan Tjeckien tar hem sin grupp enkelt närmast följt av Polen. Evighetsmaskinen Tyskland vinner sin grupp före Ryssland. Jag tror på en liten skräll i grupp 5 genom att Turkiet vinner gruppen före Spanien medan kroaterna på nytt kommer före England i sin kvalgrupp. Frankrike vinner före Rumänien, vilket innebär att serberna på nytt missar ett mästerskap. Italien krånglar sig vidare från sin grupp strax före Irland och i sista gruppen så tror jag Holland vinner komfortabelt före Norge. 8 st (av 9) grupptvåor får möjlighet att kvala och i slutändan tror jag det blir England, Portugal, Norge och Rumänien som tar de sista fyra platserna ifrån Europa-kvalet.

/Balldin