Author Archives: Imir Useini

About Imir Useini

Imir Useini är redaktör på tolftespelaren.se och har sedan mars 2008 skrivit artiklar om fotboll. Imir arbetar som IT-Konsult i Malmö men efter det att arbetsdagen gått mot sitt slut så bedriver han Sveriges intressantaste fotbollsblogg. Läs mer om mig på LinkedIn

Brasilien mot Nordkorea

Posted on by

Jag vet inte speciellt mycket om Nordkoreas fotbollslandslag. Jag vet inte heller så mycket om Nordkorea som nation förutom då att de är kommunister ledda av en diktator som har komplex över sin längd. Frågorna kring Nordkorea är fler än svaren vilket gör det hela ännu mer intressant.

Det har gått en halvlek mellan Brasilien och Nordkorea. Det står 0-0 vilket givetvis är väldigt överraskande med tanke på truppen som Brasilien besitter. Det oväntade resultatet är även den ingrediens i VM som är den charmigaste.

För fyra år sedan spelade Sverige öppningsmatch mot Trinidad Tobago och de svenska spelarna valde att enbart ställa skorna på planen för att plocka hem tre poäng genom att sitta på brassestolar vid sidlinjen och dricka finöl. Det sved att enbart kunna räkna hem en poäng mot ett sådant motstånd men vad hade denna vackra sport varit om inte dessa skrällar inträffade? En annan intressant sak att nämna är att väldigt många svenskar hade satsat otroliga summor på diverse bettingsidor och Aftonbladet blev efter matchen nedringda av vuxna personer som grät då de sett alla sina besparingar gå upp i rök.

Nordkorea kanske inte kommer vinna kvällens match och de kommer nog inte heller ta en poäng men de har än en gång visat att för att vinna en fotbollsmatch så räcker det inte med att bara ställa ut fotbollskorna på planen. Det krävs blod, svett och som Nordkoreanen bäste spelare visade – Tårar.

/Imir

Räkna med tysken

Posted on by

Det finns ett par självklara saker i livet. Vi tvingas betala skatt, acceptera att Cypern och Grekland ger varandra 12p i Eurovision och sist men inte minst se Tyskland ALLTID gå till minst kvartsfinal i ett världsmästerskap i fotboll.

Jag kan inte låta bli att imponeras av den tyska maskinen. De kan vara nere i en svacka, som fallet var under VM 2002 i Sydkorea/Japan, men ända ta sig till final. Igår premiärspelade Tyskarna genom att krossa Australien med 4-0. Tyskarna var så dominanta att det hade kunnat sluta med 8-0 om de bara hade haft lite tur med sig. Vi får inte glömma att Australien är ett mycket bra landslag vilket gör resultatet ännu mer imponerande. Tyskland ställde upp med flera ungtuppar som representerade Tyskland under U21 vilket gör det gårdagens resultat ännu mer imponerande. Sist men inte minst så får vi inte glömma att de spelade utan sin kanske största stjärna i Michael Ballack. Tyskland har klarat generationsväxlingen galant och kan se fram emot ytterligare 8-10 års dominans inom landslagsfotbollen.

Många av de stora lagen spelar 4-2-3-1 men inget lag gör det på samma exemplariska sätt som Tyskland. Deras djupledslöpningar, speciellt från de defensiva mittfältarna Sami Khedira och Bastian Schweinsteiger, var en fröjd för ögat. Thomas Müller och Mesut Özil var helt fantastiska samtidigt som den hårt kritiserade Miroslav Klose gjorde mål.

Vad ska vi dra för slutsatser av gårdagens uppvisning? Inte så mycket mer än att Tyskland kommer gå till minst kvartsfinal igen.

/Imir

Giovani dos Santos

Posted on by

Premiärmatchen är slut och Sydafrika kryssade med Mexico. Hemmanationen visade att de inte behövs superstjärnor för att kunna plocka poäng i ett världsmästerskap. Matchen slutade 1-1 efter att Barcelonas Rafael Márquez, mittfältare för dagen, sköt in kvitteringen med 12 minuter kvar.

Det jag kommer minnas framöver är det bortglömda underbarnets Giovani dos Santos uppvisning. Den numera 21-årige ex-Barcelonaspelaren, som för dagen spelar i den turkiska ligan, visade att detta mästerskap kan bli hans riktiga internationella genombrott. Han har i flera år jämförts med Ronaldinho då deras spelstil i stort sett är identiska. Barcelona valde att inte satsa på Giovani då hans personlighet inte passade in enligt klubbens sett att värdera sina spelare.

För snart två år sedan köpte Tottenham spelaren men det skulle visa sig att han skulle ha svårt för att få det där riktiga genombrottet. Efter diverse utlåningar så spelar Giovani numera i Galatasaray. Fortsätter han på den inslagna vägen och charmar oss med sitt driv och kreativitet i hög fart så dröjer det inte länge innan han tillhör en av värdens bästa yttrar.

***

Att Jonathan dos Santos inte platsar i den Mexicos trupp är en skandal. Platsar man i Barcelonas trupp så platsar man per automatik i det Mexikanska.

**

Katlego Mphela är riktigt snabb.

*

Jag hatar det där ljudet…..

/Imir

30 dagar kvar

Posted on by

Den 11 Juni 2010 så börjar VM i fotboll och hemmanationen Sydafrika möter Mexico i öppningsmatchen.

Den internationella klubbfotbollen är inne på den tolfte timman för att snart lämna över stafettpinnen till landslagsfotbollen. Jag har under flertal tillfällen haft diskussioner med nära och kära rörande skillnaderna mellan klubblagsfotboll och landslagsfotboll. Nedan presenterar jag lite av mina tankar i frågan.

Färre matcher

Det är ingen nyhet att det spelas färre landskamper än klubblagsmatcher varje år. Förklaringen är givetvis att klubbarna betalar spelare dess löner medan samma spelare får räkna med att inte tjäna några pengar när de representerar sitt landslag. Under ett vanligt kvalår så spelar det svenska fotbollslandslaget mellan 6-8 matcher vilket gör varje match till en “måstematch” till skillnad från klubblagsfotbollen där ett lag som t.ex. Malmö FF spelar mellan 50-60 matcher under ett år om vi räknar in träningsmatcher.

Färre mästare

VM och EM spelas vart fjärde år medan  t.ex. de afrikanska mästerskapen spelas vartannat år. Detta betyder att pokaler lyfts väldigt sällan  inom landslagsfotbollen och utav väldigt få landslagskaptener. Inom klubblagsfotbollen så lyfts så pass många pokaler varje år att det blir väldigt svårt att hålla koll på vilka som är de senaste fem årens vinnare i de olika turneringarna. Det är otroligt svårt att vinna VM då det i stort sett krävs sju raka vinster och enstaka magplask blir oerhört svåra att reparera. I en rak serie med 38 omgångar får klubblagen chansen att korrigera en plattmatch men i ett VM så får du med största sannolikhet vänta i ytterligare fyra år för att korrigera misstaget…

Inga genvägar

Inom landslagsfotbollen går det inte att köpa sig till framgång. Chelsea är det bästa exemplet där en rik person kan gå in och köpa spelare till klubben för att inom några år kunna bli mästare. Detta är en omöjlighet inom landslagsfotbollen även om det finns fall där t.ex. brassar har fått pass i ett annat land men det är oftast blåbärsnationer som “värvar” på detta sätt. Generellt sett så har varje nation ett begränsat antal spelare att välja från och maktbalansen inom landslagfotbollen har varit väldig konstant de senaste 25 åren.

Legender

Vad har Maradona, Pelé och Zidane gemensamt? Svaret är att de har vunnit VM och att deras plats i historien skrevs in i samma stund som de ledde sina nationer till guldet. För att kunna nämnas i samma sammanhang som dessa spelare så krävs det framgång med landslaget som representeras. Givetvis så skapas legender på klubblagsnivå men det får inte samma globala slagkraftighet som inom landslagsfotbollen.

Nationalsången

Det finns mäktiga sånger som förknippas med klubblag men i slutändan så kan ingen av de sångerna mätas med nationalsången för det land spelaren representerar. Varje nationalsång har sin historia och väldigt sällan ser du den enighet som finns bland landslagspelare i klubblagen. Fotbollsspelare växer upp med drömmen om att en dag få ta på sig landslagströjan och sjunga nationalsången innan match. Inom klubblagsfotbollen så byter spelare lag som pass ofta att det blir väldigt svårt att känna en identitet med det lag man representerar. Det finns givetvis undantag och då tänker jag främst på klubblag som FC Barcelona men i det stora hela utklassar landslagsfotbollen motståndet när det gäller känslan av identitet.

Den tolfte spelaren

Många klubblag har otroliga fans men när det nalkas VM så står en hel nation bakom landslaget och enigheten hos den tolfte spelaren är i stort sett total.

/Imir

Wayne Rooney

Posted on by

Messi, Cristiano Ronaldo, Kaka, Ibrahimovic, Xavi och Iniesta är alla välkända världsstjärnor i den spanska ligan, som någon gång under säsongen 2009/2010, ansetts som ”bäst i världen”. Världens bäste är ingen av de ovan nämnda spelarna utan en engelsman från Premier League.

Wayne Rooney är en flitig målgörare och känd för sin smidighet och styrka med bollen samtidigt som han utstrålar bestämdhet och passion för sporten. Rooney är just nu inne i en sådan form att han redan nu kan ha säkrat 2010 års guldboll. Rooney har gjort 30 mål varav 23 i ligan och det ska tilläggas att det återstår 11 ligamatcher och minst två Champions League matcher. Värt att notera är att Cristiano Ronaldo gjorde 42 mål det året han valdes till världens bäste.

Den som har sett Rooney spela under den senaste tiden förstår vad jag menar. Det bara flyter på och han gör mål på precis allt. Det som har överraskat mig mest är hans målfarlighet med huvudet (han har gjort 10 mål med huvudet vilket måste ses som en bragd då han inte är speciellt lång).

Rooney är bara 24 år gammal men har redan avverkat 8 säsonger i Premier League. Som 16 åring så sänkte han Arsenal i ligan och blev året efter uttagen i det engelska landslaget. Trots sina 24 år så tillhör han redan den exklusiva klubb av spelare som gjort minst 100 mål i Premier League.

Det har ryktats om att Rooney kan komma att lämna för Real Madrid eller FC Barcelona men jag är nästan helt säker på att stannar i Manchester United vilket samtidigt är otroligt viktigt sett ur en konkurrenssituation ( La Liga får inte bli för dominant som liga).

Hur kommer vi att minnas Rooney om 20 år? Mycket hänger på hans bedrifter med det engelska landslaget under sommarens VM. England har ett otroligt starkt lag med Capello som tränare. Laget är generellt sett extremt överskattat men OM England skulle vinna VM så kommer garanterat Rooney vara spelaren som leder laget framåt. Ett sådant scenario skulle innebära att britten automatiskt hamnar på nivå samma nivå som Ronaldo (den tyngre) och Zidane men framförallt skulle han ses som Englands bäste spelare genom tiderna.

Det återstår åtta månader av säsongen men väldigt lite pekar mot att Rooney kommer sakta ner farten.

/Imir

2010 är inte Zlatans år – Hittills

Posted on by

 

Ingen av oss har knappast missat Zlatans dåliga form under årets första tre månader. De första sex månaderna tillsammans med den nya klubben var grymma. Zlatan öste in mål och levererade det ena drömpasset efter det andra. Verkligheten har hunnit ikapp Zlatan och jag lider otroligt mycket med svensken.

Hur kommer det sig att Zlatan hamnat i denna situation? Vi vanliga fotbollsälskare kan nog inte svara på detta då enbart Zlatan och möjligtvis Barcelona som klubb har svaren. Jag har under den senaste tiden hört massor av teorier om varför Zlatan inte gör mål längre men har valt att inte lyssna då teorierna bygger på antaganden och inte fakta. Oavsett bakgrunden så syns det tydligt att Zlatan inte längre har kul på planen. Leendet är borta och de besvikna gesterna desto fler.

Om vi zoomar ut lite så vet vi alla att fotbollsspelare för eller senare hamnar i svackor och ett exempel som ligger nära till hands är Samuel Eto’o i Inter. Kamerunaren är också inne i en djup svacka och har inte alls levt upp till de förväntningar som byggdes upp under sommaren. Samuel har kritiserats i Italien medan Zlatan-hatare hävdar att Barcelonas dåliga spel beror helt på Zlatan – vilket inte hade kunnat vara mer fel då i stort sett hela Barcelonas trupp underpresterar.

Jag tror vändningen kommer snart. Om tre veckor så är det El-Clasico och skulle Zlatan göra en bra match där så kommer årets första tre månader helt att raderas från kritikernas minne. Vänder vi på resonemanget och istället ser en Zlatan göra en bottenmatch samtidigt som Real vinner så kommer resten av året bli tyngre än vad vi någonsin kan föreställa oss.

/Imir

Lars Lagerbäck flyttar till Afrika

Posted on by

Fotbollsprofessorn är med i leken igen. Några månader efter den traumatiska förlusten mot danskarna på parken så reser sig Lasse från de döda och marscherar stolt mot VM i Sydafrika. Ibland kan det vara bra att vara tränare istället för spelare, speciellt i landslagssammanhang.

Jag ska inte sticka under stolen med att Lasse hellre hade tränat det svenska landslaget i ett mästerskap men nu får han chansen att visa världen vilken avancerad taktiker han är. Lyckas han blåsa liv i Nigeria och få laget att lyckas med ett klassiskt 4-4-2 så borde han formellt bli utnämnd till professor inom fotbollstaktik. Många europiska tränare har genom åre försökt göra det Lasse ska göra på fem månader.

Vi har under årens lopp sett flera afrikanska landslag charma oss med en offensiv fotboll men det har aldrig räckt till mer än en kvartsfinal då lagen rent taktiskt hållit korpnivå. Lyckas Lagerbäck få Nigeria att spela som Sverige gjorde under det gångna decenniet så är det inte omöjligt att Nigeria går långt i sommar.

Jag ska inte sitta här och såga afrikanska landslag och deras sätt att spela men vi kan nog alla komma överens om att de knappast är ledande inom den taktiska delen av sporten. Min magkänsla säger att Lasses projekt kommer misslyckas totalt. Det är en grej att införa en viss taktik men att få laget att till sig det är en helt annan sak. Jag har svårt att se Lagerbäck stå och predika kring lagspel och solidaritet för spelare som förmodligen inte kommer ta till sig det. Lagerbäck är inte direkt känd för sina sociala egenskaper utan snarare för sin otroliga förmåga att ta ut så mycket av ett givet material då laget består av spelare med en viss kulturell bakgrund.

Hur det än kommer att gå i sommar så har jag fått ytterligare ett skäl att följa mästerskapet. Jag önskar Lasse lycka till och hoppas han gör bra ifrån sig.

/Imir

Dags för Allsvensk premiär!

Posted on by

Den 13:e mars är det premiär för 2010 års upplaga av Allsvenskan. AIK är regerande mästare medan Mjällby och Åtvidaberg är nykomlingar. Jag tänkte bilda panel och svara på ett par högintressanta frågor inför den Allsvenska starten.

Allsvenskan drar igång rekordtidigt i år. Roligt eller bara jobbigt?

Imir: Roligt. Det måste vara otroligt skönt för spelarna att slippa en extra månads försäsongsträning. Självklart kan spelet bli lidande av att fotbollsplanerna inte kommer vara bra i början av mars.

Vad talar för att AIK försvarar SM-guldet?

Imir: Ingenting. Laget har tappat 2009 års bäste spelare enligt mig i Ivan Obolo. En sådan spelare ersätter man inte lätt även om Sebastián Eguren har värvats. Förutom argentinaren så har halva backlinjen och förstemålvakten försvunnit. AIK blir ett topplag men det räcker inte till SM-guld.

Vad ser du mest fram emot i år?

Imir: Slutspurten. Allsvenskan kommer återigen bli otroligt spännande och nästan halva allsvenskan har en realistisk chans att vinna guld.

Vem får sitt stora genombrott?

Imir: Nicklas Bärkroth är 18 år gammal och förmodligen Allsvenskans största talang. Att se den vindsnabbe göteborgaren spela kan få betraktaren att undra om inte han har fostrats i Barcelonas ungdomsakademi. En framtida landslagsspelare.

Vilket lag kommer svika?

Imir: Häcken. Det pratas om guld på Hisingen men frågan är om laget kan spela med favoritskap på sina axlar. Laget kommer falla ihop på samma sätt som Djurgården gjorde under förra säsongen.

Vem blir först att lämna i sommar?

Imir: Wanderson i GAIS. Han kommer lämna under nästra transferfönsters första minut.

Vem vinner skytteligan?

Imir: Tobias Hysén med 22 gjorda mål.

Vilka vinner SM-guld?

Imir: IFK Göteborg. Har den absolut bästa truppen och revanschlusta efter att ha fallit på mållinjen förra året.

Vilka åker ur?

Imir: Åtvidaberg och GAIS.

Vilket lag kommer få de första krisrubrikerna?

Imir: Helsingborg. Laget kommer få det svårt i början men kommer klättra så fort de inser att Henrik Larsson faktiskt tränar Landskrona.

Vem är Allsvenskans mest överskattade spelare?

Imir: Sebastian Rajalakso. Ligger på division två nivå rent tekniskt och jag skäms nästan lite över att jag rankade honom som en av Sveriges största talanger för snart två år sedan.

Den största nyheten som allmänheten inte känner till?

Imir: Lagen får ha sju avbytare istället för fem. Kanske inte betyder så mycket för publiken men regeln ger tränarna mer valmöjligheter.

Vem vänder hem till Allsvenskan i juli?

Imir: Landslagsmeriterade Andreas Johansson gör comeback i Djurgården.

Sist men inte minst, kommer AIK kvala in till Champions League?

Imir: Jag hoppas det men det blir förmodligen förlust mot de estniska mästarna i den andra kvalrundan.

/Imir

Ronaldinho är tillbaka

Posted on by

Ronaldinho börjar närma sig den formen som gjorde honom till världens bäste fotbollsspelare säsongen 2006. Vägen tillbaka har inte varit den lättaste och vi har varit många som skrivit av honom som världsstjärna.

Brassens nedgång började i samband med att Barcelona vann Champions League och den spanska ligan under 2006. Efter ha dominerat totalt i alla matcher han ställde upp i under 2006 så var kraven skyhöga inför 2007. De första tecknen på att brassen hade börjat tappa i form var avsaknaden av det patenterade Ronaldinho- leendet, som de flesta utav oss ser framför oss när vi tänker på brassen. Det ryktades om att spelaren var deprimerad vilket ledde till viktökning som i sin tur gjorde det omöjligt att prestera på den nivå vi alla var vana vid att se.

Ronaldinho har alltid varit känd som en spelare som gärna tar en runda på nattklubbar och gärna tillsammans med damer vid sin sida. Detta beteende hindrade inte honom från att bli bäst i världen men hans festande fick en mer destruktiv form när depressionen började smyga sig fram. Efter ett misslyckat 2007 där både brassen och FC Barcelona gick dåligt så genomfördes den skilsmässa som det länge hade ryktats om. Ny klubbaddress blev AC Milan och förväntningarna var återigen skyhöga. Brassen log vid introduktionen men det skulle visa sig vara påklistrat utav PR-skäl. En ny fiasko säsong bekräftade bara det vi många redan visste – Ronaldhino var slut som fotbollsspelare.

I tisdags så spelade AC Milan åttondelsfinal mot Manchester United på San Siro. Jag behövde bara tre minuter för att inse att Ronaldhino är tillbaka! Han började med att sätta 1-0 efter inlägg från David Beckham och fortsatte med att gång på gång dribbla sig förbi Uniteds backar. Kreativiteten som han visade har ingen motsvarighet inom fotbollen och det var en ren fröjd att se brassen leka fotboll igen.

Det jag däremot hade saknat mest var inte de delikata passningarna utan något som jag reagerade på när kameran zoomade in brassen under en sekvens i matchen – Ronaldhino log igen och förhoppningsvis så behåller han denna form, som i en perfekt värld ger honom en plats i den brasilianska VM-truppen.

/Imir