Även de äldre kan ändra på sig. Men det är inte vilken människa som helst som chockat den svenska fotbollspubliken under dagen.

En väldigt intressant historia rullades upp under eftermiddagen.  Lars Lagerbäck tog ut sin drömvelva för UEFA. Det konstiga var inte att han petade Zlatan från startelvan utan att han valde att formera laget efter 4-3-3. För er som inte redan vet så tillhör Lagerbäck 4-4-2 följet bland fotbollsprofessorerna. Likt sin mentor, Sven Göran-Eriksson, så har han alltid lutat sig tillbaka till 4-4-2 med en diamant som mittfältsformation.

Varför väljer Lagerbäck då att på nästan ett medvetet sätt erkänna detta för en hel fotbollsvärld? Ju mer jag tänker på detta desto mer inser jag att Lagerbäck med detta visat oss kritiker att han vet vad han sysslar med. Lagerbäck kör med 4-4-2 med det svenska landslaget med skälet att vi inte kan vinna med 4-3-3. Sverige har inte de spelare som krävs för detta spelsystem och ingen är mer medveten om detta än Lagerbäck själv. Han inser vidare att 4-3-3 är idealt för ett storlag, likt formationen passar som handen i handsken för FC Barcelona.

4-3-3 kräver spetskompetens på specifika positioner då taktiken bygger mycket på hög press och kortpassningsspel med spelare som hela tiden sätter sig i triangulära positioner. Sverige saknar en defensiv mittfältare för denna formation och kanske ännu mer kritiskt två ytteranfallare som kan utmana världens bästa ytterbackar på ett effektivt sätt.

Lagerbäck är en klokare man än vad många i Sverige tror. Jag får själv erkänna att jag vid flera tillfällen ställt mig kritisk till hans fotbollsfilosofi men i slutändan gör han det bästa av det material han har att tillgå – vilket är precis vad en fotbollstränare ska göra.

/Imir