3-5-2 - Taktik - tolftespelaren.se

3-5-2

Lars Lagerbäck testade en taktik i träningsmatchen mot Frankrike, som fick en hel fotbollsnation att hålla andan. Intresset kring denna taktik har varit stort, och diskussionerna om dess för- och nackdelar har debatterats flitigt. Jag tänker summera denna taktik, och se hurvida det svenska landslaget bör använda sig av den i framtiden.

Teorin

Taktiken bygger defensivt på att de tre mittbackarna tar hand om defensiven, tillsammans med den centralaste av de fem mittfältarna. Den centrale mittfältaren kompletterar backlinjen i defensiven, så att antalet kontringar minimeras, då kontringar automatiskt blir vanligare när antalet backar är tre. I denna formation så används tre stycken centrala mittfältare, varav två stycken är mer offensiva. Yttermittältarna har det största ansvaret i denna taktik, då de ska ta hand om 100meter i djup. Anfallarna är de som gynnas mest i denna taktik, då de får mindre defensivt ansvar, och kan fokusera på offensiven.

Praktiken

Denna taktik har använts vid ett par tillfällen, och de mest kända fallet är Brasilien under VM 2002 och Argentina under VM 1986. I klubbfotbollen så används den mest i Sydamerika, då lag som Sao Paulo skördade framgångar med denna formation under 2005.

Kraven

Kraven för denna formation är enkla: två stycken löpstarka yttermittfältare är ett måste. Brasilien använde sig av Roberto Carlos och Cafu under VM 2002. Den centralaste av den centrala mittfältaren tar stort defensivt ansvar, och denna roll skötte Gilberto Silva under VM 2002. Mittbackarna ska helst vara spelskickliga, och kunna spela sig ur situationer där de är under press. Denna formation gynnar lag, som vill ha mycket boll, och detta kräver bollskicklighet i alla lagdelar.

Sverige

Enligt min personliga mening så är Sverige det sista lag, som ska använda sig utav denna taktik. Sverige saknar yttrar, som kan sköta det Carlos och Cafu gjorde i VM 2002, och vi har inga spelskickliga mittbackar. De andra rollerna i taktiken kan vi fylla ut med gott samvete, men så länge vi inte har yttrarna som krävs för denna taktik så är vi ute på hal is.

/Imir

Balldin

Jag är oxå skeptisk till 3-5-2. Möjligtvis att det går att använda denna taktik emot B- och C-nationerna i Europa. När vi däremot skall möta Portugal i det viktiga VM-kvalet senare i höst så tror jag vi skjuter oss själva i foten om vi ställer upp med 3 försvarare…
Balldin

Jag är oxå skeptisk till 3-5-2. Möjligtvis att det går att använda denna taktik emot B- och C-nationerna i Europa. När vi däremot skall möta Portugal i det viktiga VM-kvalet senare i höst så tror jag vi skjuter oss själva i foten om vi ställer upp med 3 försvarare…
Niclas

Sverige spelade iofs inte riktigt som du beskrev;

Vi hade TVÅ defensiva innermittfältare och en (vad det verkade) helt fri roll i den offensiva innermittfältaren.

Detta gjorde att Frankrike inte kunde komma igenom mitten under matchen senast, utan tvingades använda kanterna. Detta gjorde de ju tyvärr med bravur, vilket slutresultatet visade.

Tyvärr blev det offensiva kantspelet lite lidande då Chippen framför allt hamnade väldigt lågt då han fick markera sin ytter som låg högt. Men det gav en del fina överlappssituationer då Kim fick stor yta att hålla i bollen och vänta in yttrarna eller driva upp själv.

Jag tror det är ett bra system mot svagare motstånd då vi förväntar oss att föra matchen, eftersom vi då får med fler människor att avsluta anfallen och ta hand om andravågen. Men mot starkt motstånd a la Frankrike m.m. är det äldre systemet stabilare.
Niclas

Sverige spelade iofs inte riktigt som du beskrev;

Vi hade TVÅ defensiva innermittfältare och en (vad det verkade) helt fri roll i den offensiva innermittfältaren.

Detta gjorde att Frankrike inte kunde komma igenom mitten under matchen senast, utan tvingades använda kanterna. Detta gjorde de ju tyvärr med bravur, vilket slutresultatet visade.

Tyvärr blev det offensiva kantspelet lite lidande då Chippen framför allt hamnade väldigt lågt då han fick markera sin ytter som låg högt. Men det gav en del fina överlappssituationer då Kim fick stor yta att hålla i bollen och vänta in yttrarna eller driva upp själv.

Jag tror det är ett bra system mot svagare motstånd då vi förväntar oss att föra matchen, eftersom vi då får med fler människor att avsluta anfallen och ta hand om andravågen. Men mot starkt motstånd a la Frankrike m.m. är det äldre systemet stabilare.