Känner att något stort är på gång. För varje dag kommer vi närmre den 7 juni 2008, och för varje dag kommer vi närmre ångesten/glädjen. Har under senare år varit med om ett par otroligt svettiga landskamper. Det hela började under VM 2002 och matchen mot Argentina. Har nog aldrig blundat så mycket under en match, och jag har nog aldrig heller känt en sådan lättnad efter slutsignalen. Argintina fullständigt spelade ut Sverige, men dom kom inte igenom Sveriges försvar mer än vad Barcelona gjorde i de flesta av sina matcher under den gånga säsongen. Några dagar senare så var ångesten total – Sverige åkte ur efter ett drama mot Senegal. Oj vad Vm 2006 kändes långt borta då, och oj vad vm-kvalet kändes tungt.

EM 2004 var mästerskapet då Sverige gick från ett försvarslag till ett spelande lag. Men på samma sätt som Holland, Spanien och Portugal fallit på vacker fotboll under de senaste mästerskapen, föll vi också efter ett straffdrama – mot just Holland. Holland åkte sedan ut mot Portugal, som i sin tur åkte ur mot det ”en-mot-en” spelande Grekland.

Inför VM 2006 gick vi in med inställningen att vi kunde slå alla lag i turnerigen, och detta blev även vårt fall – då vi åkte ur redan innan vi förlorade matchen mot Tyskland – Vad menar jag med detta? Jag menar att vi inte hade harmoni i truppen och många spelare var ur form och skadade. Trots åttondelsfinal vill jag enbart glömma denna turnering. Vi hade förlorat, redan innan matchen mot Tyskland startat.

Nu är vi framme vid EM 2008 och året då vi tar det bästa från tidigare mästerskap, och uttnytjar våran erfarenhet till att knocka motståndarna när dom minst anar det. Vi ska gå in med ett defenstivt tänk, för att sedan slå knock-out slaget mot motståndaren när de minst anar det. Se det som ett parti schack där vi uttnytjar våra styrkor precis när vi behöver det. Full fart framåt – Håll tätt bakåt. Detta är vårat femte raka mästerskap, och kanske mästerskapet där vi går längre än första slutspelrundan – Jag är redo för dig! Jag är redo för dig, ångesten!

/Imir