När vi i Sverige pratar om fotbollstalanger, vad syftar vi då på egentligen? Pratar vi talanger internationellt sett så har vi exempel på spelare som Messi, C.Ronaldo, Pato och Fabregas. Dessa spelare är alla väldigt unga men redan etablerade på den internationella scenen. I allsvenskan så är det inte ovanligt att vi beskriver tex.  Johan Oremo och Ola Toivonen, som framtida landslagsstjärnor, men kan dessa verkligen klassas som talanger?  Oremo och Toivonen är i samma åldersgrupp som Fabregas, men inte ens ordinarie i det svenska U21-landslaget. Jag vill hävda att vi i Sverige är dåliga på att ta fram ”färdiga” tonårsstjärnor, som Messi och Fabregas, men samtidigt väldigt duktiga på att ta fram gedigna komplementspelare. Detta ser vi som oftast i det svenska landslaget där vi just nu enbart har en stjärna enligt mitt tycke, Zlatan Ibrahimovic. Detta behöver nödvändigtvis inte vara ett problem men skapar samtidigt ett beroende av att stjärnan håller sig frisk.

Vart vill jag komma med denna diskussion? Jag vill att vi rannsakar oss själva och erkänner att vi inte kan bygga ett bra allsvenskt lag av unga svenska spelare, då det enbart ger ett respass till superettan. De allsvenska lagen måste hitta spetskompetens utomlands för att försöka täppa igen det gigantiska avståndet till de bästa ligorna i Europa. Dåligt för Svenska landslaget? Svaret är givetvis JA men samtidigt är detta enda sättet att lyckas komma till fotbollens finrum, Champions League.

/Imir