Ett lag

Det diskuteras flitigt om huruvida ett lag ska vara byggt utifrån ett individperspektiv kontra grupperspektiv.

Denna diskussion har varit än mer aktuell för oss i Sverige, då diskussionen huruvida laget ska vara byggt runt Zlatan eller kring en spelfilosofi, varit ett dominerande tema i massmedia. Jag personligen har alltid varit mer fascinerad över individerna inom fotbollen än kollektiven, då det är superstjärnorna inom fotbollen som gör sporten till den maktfaktor den är idag. Så hur bör ett lag konstrueras för att få fram bästa möjliga resultat? Ska laget byggas kring en superstjärna? Eller ska laget anpassas efter en spelidé? Det finns lyckade respektive misslyckade försök i båda riktningar.

Real Madrid byggde ett lag kring ”galacticos” och fokuset på individen var total, speciellt med David Beckhams intåg i klubben. Resultaten var blandade men det mediala fokuset var otroligt stort. Kollektivet har aldrig visat sin styrka mer än när Grekland vann EM 2004. En grupp utan någon stor stjärna gick och vann den svåraste fotbollsturneringen ett lag kan vinna, och debatten satte fart. Jag är övertygad att det ur ett ekonomiskt perspektiv är bättre att bygga ett lag utifrån stjärnor, men det är inte alltid de sportsliga framgångarna följer i samma linje. Så vilken väg är den rätta? Svaret på den frågan är egentligen ointressant, men en sak är däremot säker: Fotbollen är helt klart roligare att titta på när två lag med olika fotbollsfilosofier möts.

/Imir

Gentlemannen

Efter att ha sett Raùl kyssa sin ring efter ännu ett mål i Real Madrids vita tröja så inser jag att det inte finns så många sanna gentlemän kvar i fotbollsvärlden. På samma sätt som att en riktig gentleman inte överger sin dam under tunga perioder i livet har Raùl gång på gång visat vilken stor och trogen fotbollspelare han är. Raùl , Del Piero, Paolo Maldini och Steven Gerrard är fotbollsspelare som enbart förknippas med ETT lag. Deras kärlek till sin klubb sprider sig till fansen och skapar ett band som är mäktigt. Steven Gerrard lockades av miljoner från Chelsea för ett par år sedan, men stannade kvar och ledde sedan trupperna till seger i Champions League. Många inklusive jag själv rös när Gerrard reste pokalen och skrek ut sin glädje. Paolo Maldini har satt sin son i Milans ungdomslag vilket innebär att tredje generationen av Maldinis i Milans tröja är säkrad. Del Piero stannade kvar i Juventus trots degraderingen och all uppmärksamhet kring mutskandalerna. Chelsea gjorde ett annat misslyckat värvningsförsök för några år sedan, men Raùl visade sin kärlek till Real och skrev på för ytterligare 4år. Galacticos har kommit och gått medan prinsen av Madrid stannat kvar. Inget märkvärdigt enligt Raùl själv, men så resonerar enbart en sann gentleman.

/Imir

Min EM-trupp

Nu är det inte länge kvar till EM i Österrike/Schweiz. Redan nu har jag tagit ut min EM-trupp och kommer fortsätta göra det varje vecka fram till att Lagerbäck säger sitt. Min 23-manna trupp:

Em-truppen

/Imir

Talanger

När vi i Sverige pratar om fotbollstalanger, vad syftar vi då på egentligen? Pratar vi talanger internationellt sett så har vi exempel på spelare som Messi, C.Ronaldo, Pato och Fabregas. Dessa spelare är alla väldigt unga men redan etablerade på den internationella scenen. I allsvenskan så är det inte ovanligt att vi beskriver tex.  Johan Oremo och Ola Toivonen, som framtida landslagsstjärnor, men kan dessa verkligen klassas som talanger?  Oremo och Toivonen är i samma åldersgrupp som Fabregas, men inte ens ordinarie i det svenska U21-landslaget. Jag vill hävda att vi i Sverige är dåliga på att ta fram ”färdiga” tonårsstjärnor, som Messi och Fabregas, men samtidigt väldigt duktiga på att ta fram gedigna komplementspelare. Detta ser vi som oftast i det svenska landslaget där vi just nu enbart har en stjärna enligt mitt tycke, Zlatan Ibrahimovic. Detta behöver nödvändigtvis inte vara ett problem men skapar samtidigt ett beroende av att stjärnan håller sig frisk.

Vart vill jag komma med denna diskussion? Jag vill att vi rannsakar oss själva och erkänner att vi inte kan bygga ett bra allsvenskt lag av unga svenska spelare, då det enbart ger ett respass till superettan. De allsvenska lagen måste hitta spetskompetens utomlands för att försöka täppa igen det gigantiska avståndet till de bästa ligorna i Europa. Dåligt för Svenska landslaget? Svaret är givetvis JA men samtidigt är detta enda sättet att lyckas komma till fotbollens finrum, Champions League.

/Imir

Premiär på söndag!

På söndag drar allsvenskan igång, och än en gång så väntar en otroligt spännande vår/höst. Förra säsongen blev rekordjämn och avgjordes först i den 26:e omgången. Så vad kan vi förvänta oss i år? Nedan presenterar jag 10 saker jag förväntar mig ske under den kommande säsongen.

  1. Inga spektakulära övergångar mellan de allsvenska lagen.
  2. Razak Omotoyossi vinner skytteligan på 15 mål medan Henrik Larsson vinner assistligan.
  3. Tobias Hysèn imponerar stort under våren och leder Änglarna till Champions League.
  4. Dennis Avdic får sitt stora genombrott under våren – Säljs under sommaren till ett holländskt mittenlag.
  5. Bröderna Elm i Kalmar FF bär laget på sina axlar, varav Viktor Elm är den som lyser starkast.
  6. Roland Nilsson får en svår första säsong i MFF då truppen ser väldigt tunn ut.
  7. Nuredin Bakiu i Norrköping blir ett namn på allas läppar genom att nolla Djurgården i premiären.
  8. Cesar Santin går till Malmö FF under sommaren, där han genast underpresterar.
  9. Hammarby leder allsvenskan under EM-uppehållet
  10. Djurgården värvar hem Pontus Farnerud under sommaren, och vinner sin fjärde SM-titel på 2000-talet

/Imir